SKÖNT JUBEL. Tim Söderlund kan jubla över sitt första SHL-mål på 99 dagar och AIK:s viktiga 3–1-seger mot Linköping. Foto: Stefan Jerrevång/TT.
Skellefteå AIK kom till Linköping med två raka nollor och fyra förluster i följd, med en målskillnad på 4–15, i just Saab Arena. Det var faktiskt ända sedan hösten 2015 (10 oktober) som AIK senast tog poäng i bilhallen.
Efter en riktigt blek första period och när Nick Sörensen vände bort en defensivt slapp Jocke Lindström, och därefter vispade in 1–0 förbi Joni Ortio, som aldrig lyckades få ögonen på pucken, så såg det sådär nattsvart ut för AIK.
Men att därifrån hitta en väg tillbaka och faktiskt vända på steken – en detalj som AIK varit svag på den här säsongen – visar på styrka i ett så pass utsatt läge som laget befinner sig i just nu.
Minskar glappet
Segern var lagets viktigaste den här säsongen. En förlust hade inneburit sex poäng upp till topp sex. Nu är det istället två vilket betyder en liten chans att nå direktplatsen till kvartsfinal.
Men det är fortfarande väldigt lång dit och ingen – och framförallt AIK själva – ska börja ropa hej ännu.
Men på sättet som AIK lyckades vinna är något vi inte sett röken av tidigare under säsongen. Då har en relativt tam prestation direkt lett till en klar förlust. Nu hittade man en väg, via en solid defensiv, till tre blytunga poäng.
Under isen
Det ska dock tilläggas att Linköpings prestation var så långt under isen man kan komma. Det ska givetvis AIK vara tacksamma för den här kvällen samtidigt som det inte ska förringa jobbet som laget presterade i de senaste årens skräckarena.
Lägg därtill att det inte var förstakedjan som klev fram när matchen stod och vägde i den tredje perioden så förstår vi alla att betydelsen var mångbottnad.
Urtråkig match
Bortsett matchens betydelse, samt att det hettade till då och så då, så var detta en av de tråkigaste och blekaste tillställningarna någonsin i SHL. Framförallt var kvaliteten i spelet med puck så långt under den standard som vi kan kalla för godkänd.
Efter första 30 minuterna hade vi fått se tio skott på mål och en enda kvalificerad målchans. Det är är inte vad jag kallar underhållning och alldeles för dåligt – trots matchens enorma vikt sett ut båda Skellefteås och Linköpings ögon.
Framförallt kliar sig nog Linköping sig i huvudet. Men vi börjar bli vana att det så imponerande lagbygget inför varje säsong till sist liknar ett skröpligt bygge.
Det ska bli intressant att se vem av AIK och LHC som når längst den här våren. För just nu sticker inget av lagen ut som någon guldkandidat.