Den 4:e mars förra säsongen, den på pappret 51:a omgången av SHL, blev Skellefteå avklätt av Karlskrona. Dessutom i ett läge då AIK jagade en säker plats i kvartsfinalen.
Man grejade, som vi vet, till sist en sjätteplats i tabellen medan Karlskrona, trots storsegern, missade åttondelen med minsta möjliga marginal.
Men när jag anlände till NKT Arena, drygt sex månader senare och för att sparka igång en ny säsong, pratade folk fortfarande om stjärnsmällen från den där vintriga lördagskvällen i mars.
Det är den matchen som många fans från Blekingen kommer ihåg. Dagen då man utklassade den stora jätten i svensk hockey det senaste decenniet.
Bra KHK-start
Förhoppningen var givetvis att göra det igen. Åtminstone vinna och ta tre sköna premiärpoäng.
Och även om AIK inledde klart bäst genom att äga spelet totalt och skapa några vassa lägen så fick Karlskrona matchen exakt dit man ville.
Efter 40 minuter hade man 1–0 samtidigt som AIK hade enormt stora problem att tränga sig igenom hemmalagets försvarsmur. Det såg exakt så där trubbigt ut som under hela Skellefteås försäsong.
Viktigt drag
Inför tredje kändes det som ett givet drag att brodera ihop fjolårets succékedja med Pär Lindholm mellan Jocke Lindström och Oscar Möller.
Så blev det också. Ett skifte som skulle visa sig ge omedelbar effekt.
Stjärnan avgjorde
För i tredje periodens första byte klev fjolårssäsongens poängkung fram och presterades sig på nytt. Ett högklassigt avslut som satt ottagbart för Johannes Jönsson i KHK-kassen.
Det dröjde inte särskilt länge innan Jocke Lindström hade prickskjutit nästa mycket eleganta strut.
Pang, pang liksom.
Och det var det som var skillnaden mellan AIK och ett hårt jobbande Karlskrona den här premiärkvällen. Det är också det som stjärnor är till för, att vinna matcher.
Jocke Lindström gjorde det för AIK den här kvällen. Det var faktiskt Lindström–Karlskrona 2–1.
Det ska bli intressant att se om det här blir den offensiva proppen ut för Skellefteå.
Toppkedja
Det ska också bli spännande att se om tränarteamet behåller Lindström, Möller och Lindholm med varandra. Som jag ser det finns ingen anledning att inte göra det. Förfogar man över SHL:s bästa kedja så borde man använda sig av den.
För när Bud Holloway, som är dag-till-dag-skadad, är tillbaka känns en trio med Matt Anderson, Jesper Olofsson och Holloway mycket intressant som andrakedja. Då har AIK:s två potentiella toppformationer.
Sist men inte minst måste jag lyfta AIK:s defensiv och framförallt nyförvärven som snabbt hittat rätt i positioner – och dessutom ser ut att offra allt för sitt nya lag. Och Joni Ortio förstås, som var sådär äckligt stabil.
Positiva tidiga tecken som bådar gott inför den svartgula fortsättningen.
Inför tredje perioden kändes det som ett givet drag att brodera ihop fjolårets succékedja med Pär Lindholm mellan Jocke Lindström och Oscar Möller.