Marklund om fiaskot: ”Hör inte hemma i en liga som SHL”

Åldern tar till slut ut sin rätt. Så brukar det heta. Den här lördagskvällen passade det uttrycket in på ett skadeskjutet AIK. Men den största och mest förnedrande förlusten, sedan 0–6-torsken hemma mot Växjö i början av 2014, ska inte de allra yngsta lastas för. Nej, den här kvällen svek det rutinerade gardet allra mest.

Sport2016-10-01 22:56

Skellefteå AIK kom till Jönköping med en matchtrupp med en snittålder på 22,3 år. Av 22 spelare var elva(!) 20 år eller yngre. Räknar man bort Fredrik Lindgren, 36, och Pontus Petterström, 34, var Gustaf Lindvall äldst med sina blott 25 vårar.

I det avseendet ska AIK ha en eloge även om en gedigen frånvarolista ligger till stor grund till det låga snittet. Men trots allt bevisar det än en gång på hur föreningen jobbar underifrån med och att egna produkter ska få förtroende och fostras in i SHL.

Ingen ursäkt

Men den här eftermiddagen – den rekordunga truppen till trots – fanns det inga ursäkter. Ett spetsigt och rutinerat HV71 körde över ett pojkaktigt AIK. Framförallt i den första perioden då AIK:s defensiva sår blödde vidöppet efter att Ted Brithén prickat in 1–0 i spel fem mot tre.

Därefter gjorde AIK sina sämsta minuter på väldigt många år. En inställningsmässig kollaps som inte hör hemma i en liga som SHL och som resulterade i fyra baklängesmål på mindre än sju minuter.

Stoppa blodflöde

En märklig detalj – mitt i det pågående raset – var att tränarteamet valde att inte ta timeout. Man tog således inte chansen att stoppa blodflödet innan det var för sent. Nu fick istället HV71 rida på vågen mot ett AIK som för en stund gick på sina bara knän.

Hade Jocke Lindström, Oscar Möller eller Jimmie Ericsson varit med hade kanske någon av dem stannat upp och rutit ifrån, och på så sätt fått laget att vakna. Nu saknades flera av de starkast ledande profilerna och då hade nog tränarteamet behövt sträcka ut en hjälpande hand till den unga truppen, som bevisligen inte hanterade pressen den här eftermiddagen.

Går inte känna igen

Sen var det faktisk inte det yngsta gardet som fallerade mest den här kvällen. Istället var det i sammanhanget mer rutinerade spelare som Niclas Burström, Johan Alm, Emil Pettersson, Andrew Calof och Emil Djuse, för att nämna några, som slarvade mest. Framförallt går det inte känna igen en landslagsback som Niclas Burström, som den här veckan gjort sina sämsta matcher på väldigt många år.

För AIK handlar det nu om att göra det klassiska: Bryta ihop och komma igen. Samtidigt kom storförlusten inte helt oväntat. För vad spelare och ledare än säger så spelar den tunga frånvarolistan så småningom in.

Viktig detalj

Och framöver väntar en hektisk månad då AIK har match mer eller mindre varannan dag oktober ut. Och risken för fler skador är givetvis en detalj som ledningen behöver ha i sin beräkning.

När det kommer till sportchefen Mikael Lindgren finns säkert tankar på om truppen behöver breddas eller inte. Det är långt ifrån panik, men ett ytterligare namn på både forwards- och backsidan skulle givetvis ge AIK mer tyngd och bredd samt en betydligt större trygghet ifall tunga skador, likt de idag, skulle inträffa under fel period.

En märklig detalj – mitt i det pågående raset – var att tränarteamet valde att inte ta timeout. Man tog således inte chansen att stoppa blodflödet innan det var för sent.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!