Frölunda kan jubla efter att ha säkrat en plats i finalen. Foto: Robert Nyholm/TT.
Luleå orkade inte göra det Växjö mäktade med i måndags. Kraften tog slut samtidigt som Frölunda visade varför man är ett välförtjänt av en plats i årets SM-final.
Spelmässigt imponerar Göteborgarna något enormt. När laget bryter sig loss från motståndarnas defensiva grepp bjuder Frölunda på speed, finess och klass i överflöd.
Det fick vi se prov på den här norrländska kvällen. 8–2-seger var exakt så lydlig som det låter. Från och med den andra perioden var det spel mot ett mål. Spelar Frölunda så här i finalen har jag svårt att se någon sätta stopp att guldet hamnar på västkusten.
Trendbrott
Segern innebar dessutom att Frölunda bröt den omtalade bortaplansförbannelsen i semifinalspelet då samtliga elva bataljer inför torsdagskvällen hade slutat med hemmaseger. Om det är ett dåligt omen för Skellefteå AIK återstår att se. Laget spelar ju den sjunde och helt avgörande matchen mot Växjö i sin hemmaborg, och AIK vill givetvis se till att Frölunda bortaseger var ett tillfälligt trendbrott.
Att Frölunda är ett av två lag i kommande finalen är givetvis positivt för hockeyn. Med det menar jag att Frölunda är det lag som spelat den offensivt roligaste hockeyn den här säsongen och nu lyckats gå hela vägen.
Däremot ska Luleå ha en stor eloge för sin säsong. För efter en bedrövlig start så har man kämpat sig hela vägen till en match sex i en semifinal. Dessutom utan en skadad Bill Sweatt och med en iskall och välbetald storstjärna i form av Toni Rajala.
Samtidigt visade Luleås uttåg återigen hur svårt det är att köpa sig till titlar. Det är inte namnen på laguppställningen som vinner matcher, det är spelet och uppoffringarna på isen.
Ettan mot tvåan
Nu återstår det att se vilka Frölunda får möta i finalen. Blir det AIK får vi i mångt och mycket den där drömfinalen som många i Hockeysverige hoppats på. Samtidigt skulle det vara första gången sedan säsongen 2009/2010 som de två högst placerade lagen i grundserien möts i final. Då var det HV71 och Djurgården som gjorde upp om guldet med HV71 som vinnare.
På förhand är det så ovisst det kan bli. Det laget som vågar mest drar mest troligt det längsta strået. AIK har i långa stunder i semifinalen sett lite håglösa ut. Nu är det hög tid att spänna musklerna, älska läget och bevisa att man är den där så kallade maskinen.
Det är också hög tid för några av de sovande AIK-stjärnorna att vakna. Det är nu eller aldrig. Annars tar säsongen slut.
