Arvid Marklund har bokat sin plats. Nu blir det intressant hur högt AIK kan flyga.
Sju finaler på åtta år. Tolv raka kvartsfinaler. Skellefteå AIK:s storhetstid inom svensk hockey har inte undgått någon. En exceptionell resa som inbringat dubbla SM-guld till klubbens prisskåp.
Fjolårets finalbiljett kom dock som en överraskning. Det efter en krokig väg och med ett spel som lämnade en hel del att önska.
Men det gäller att vara som bäst när et gäller som mest. Visserligen var Växjö överlägset i sista striden om Le Mat. Däremot visade AIK än en gång att man har förmågan att hitta en vinnande väg när vintern övergår till vår.
Det stora frågan är trots allt: Hur högt klarar AIK av att flyga?
I och med sju raka och avslutande segrar nådde AIK, trots det tidigare vintermörkret, en femteplats i SHL. Man undvek således en väg via en åttondelsfinal samt en kvartsfinal mot topptrion Färjestad, Luleå och Frölunda.
Det känns så här på förhand som en svartgul vinstlott. Visst, Djurgården är långt ifrån en lätt uppgift. Men det var det bästa AIK kunde få då Stockholmslaget inte alls är så bra som i alla höstens förhandstips flaggade för.
Bortsett de klassiska faktorerna att målvakterna behöver briljera, att försvarsspelet ska likna en mur samt att de offensiva raketerna måste hitta storformen, så finns en annan viktig AIK-nyckel den här våren.
Jag syftar på publiken. Den sjätte utespelaren som mer än någonsin kommer spela en avgörande svartgul roll. För det går, till viss del åtminstone, koppla ihop AIK:s svaga hemmafacit den här säsongen med det vikande engagemanget i arenan.
För AIK är inte den där maskinen längre. Man behöver därför all hjälp man kan få. Åtta trepoängare på 26 hemmamatcher talar också sitt tydliga språk.
Så ska AIK:s resa på nytt bli lyckosam behöver publiken också checka in. Skellefteå Kraft Arena måste förvandlas till den där patriotiska svartgula borgen igen, med en stämning som går att ta på.
På bortaplan är AIK näst bäst i SHL. Så med tanke på att man inte lyckats spela till sig en hemmaplansfördel är förutsättningarna – om man vrider och vänder lite på siffrorna – goda för ett liknande äventyr som för ett år sedan.
Några av er kanske tycker att jag är för positiv kring AIK:s slutspelschanser. Det får ni givetvis tycka. Men under åren som jag följt laget på nära håll har jag lärt mig att det är dumt att räkna ut AIK.
Dessutom är jag en person som gärna ser det positiva före det negativa. Särskilt när väskan är packad och årets roligaste resa ligger framför fötterna.
Jag har åtminstone checkat in och hittat min plats. Hoppas ni gjort detsamma.
För nu lyfter vi!