Samtidigt är det viktigt att komma ihåg, det är inte kört för Skellefteå. Det är 1–3 i matcher och ett ytterst tufft läge. Men allt är möjligt.
Och ishockey är inte enbart ett spel med puck och klubba. Den mentala biten är ofta större än vad vi många gånger tror. Ett exempel på det är på det sätt som AIK, vid ett flertal tillfällen i årets slutspel, tappat spelet totalt när motståndarna gjort ett mål. Det skulle jag säga är enbart mentalt.
Men den biten är också något som, i det här läget, kan bli en fördel för AIK. Frölunda är en match från guld, champagnen är på kylning, guldhjälmarna på plats och Götaplatsen bokad. Och att slå in den där berömda matchbollen är oftast den allra svåraste.
Dessutom valde Frölunda att under fredagen stänga ute all media. Spelarna skulle lämnas i fred för att få vila. Ett i mina ögon konstigt beslut då det verkligen är att förstora upp läget och att underskatta spelarnas psyke.
Besegra hemmademoner
För AIK:s del handlar det om att första och främst bevisa att man kan vinna en finalmatch på hemmaplan. Lyckas man besegra sina demoner så kommer pressen på Frölunda inte bli mindre. Då ska guldet bärgas i ett fullsatt och kokande Scandinavium. Lättare sagt än gjort.
Finalen har så här långt varit spelmässigt jämn. Det är inte mycket som skiljer lagen och känslan är att det lika gärna kunnat stå 2-2 i matcher om AIK haft marginalerna mer på sin sida.
Leder stjärnkriget
Samtidigt så förtjänar man marginaler. Det har Frölunda gjort. Den stora skillnaden mellan lagen är att Frölundas stjärnor varit mycket hetare än AIK:s. När spelare som Artturi Lehkonen, Ryan Lasch och Johan Sundström, i avgörande lägen, klivit fram och lett sitt lag har John Norman, Janne Pesonen, Mattias Ritola, Patrik Zackrisson med flera, försvunnit. Likt de sista tio minuterna i senaste matchen när AIK knappt fick till ett avslut på mål.
Det håller inte i en SM-final. Det räcker inte som lag att spela stabilt och hålla en hög lägstanivå. I en final handlar om att vara som bäst – både som lag och individuellt. Och där är det stor fördel Frölunda. Därför står det också 3–1 i matcher.
Men som sagt, nu ska sista spiken slås in och hammaren kan i det läget lätt förvandlas till en gummiklubba. Här finns AIK:s chans.
Det mentala spelet är i full gång.
Det räcker inte som lag att spela stabilt och hålla en hög lägstanivå. I en final handlar om att vara som bäst – både som lag och individuellt.