Skellefteå AIK:s framgångsera är på flera sätt unik i svensk hockey. Fyra raka seriesegrar, sex raka SM-finaler och två guld i prisskåpet är meriter som ingen kan jämföra sig med – under en sexårsperiod.
Däremot måste vi notera: AIK har inte vunnit någonting på över två år, sett till slutspel. Laget är inte den där maskinen längre eller bäst när det gäller som mest.
Frölundas säsong med en CHL-seger och ett SM-guld, samt hur man under några år byggt sin organisation väldigt stark, gör att vi – i och med den övertygande finalsegern – fått uppleva ett tydligt tronskifte i svensk hockey.
Kanske inte över de senaste åren, men ett tronskifte i detta nu.
Frölunda har med Roger Rönnbergi spetsen byggt något riktigt starkt – ett guldglimrande hus har stora förutsättningar att fortsätta skörda framgångar framöver.
För AIK:s del handlar det om att bryta ihop och komma igen. Att förlora en final är inte hela världen. Däremot är det inte acceptabelt på det sättet det skedde.
Att för andra året i följd inte vinna en enda hemmamatch är utan tvekan alldeles för dåligt. Det håller inte i en SM-final. Och vi måste också ifrågasätta coachningen efter att AIK i sex finalmatcher på hemmaplan släppt in det första målet.
Den här söndagseftermiddagen var försvarsspelet bland det mest pojkaktiga jag upplevt i Skellefteå Kraft Arena. Redan från första bytet var det full fart framåt för AIK. Frölunda tackade och tog emot genom att vända snabbt och därigenom få helt fria lägen.
Taktiskt var det en katastrof från AIK:s sida men en fullträff av Frölunda.
När guldsäcken skulleknytas ihop klev Frölundas stjärnor fram på nytt. Artturi Lehkonen och Ryan Lasch ägde Skellefteå Kraft Arena och gjorde fem poäng när det behövdes som mest.
I samma veva försvann AIK:s tongivande spelare på nytt. En tvåårig trend som nästa års ledarstab måste få ändring på.
Vad händer i AIK till nästa säsong?Ja, en hel del spelare kommer försvinna samtidigt som andra går motsatt riktning.
Känslan är dock – om Joakim Lindström och Oscar Möller kommer tillbaka – att AIK kan få ett ännu starkare lag nästa säsong. Den stora frågan just nu är vem som blir förstemålvakt då Markus Svensson med största sannolikhet byter SHL mot KHL.
Men truppmässigt är det inga större bekymmer för AIK. Det handlar mer om att mobilisera kraft och energi, samt ta fram en tydlig plan, på hur man återigen ska bli nummer ett i Sverige igen.
Frölunda har kört förbi och fler klubbar vill utmana i toppen. AIK har således en tuff men samtidigt delikat uppgift framför sig.
Sist men inte minst.Lasse Johansson lämnar nu AIK och mest troligt även Hans Wallson. Även om duon lämnar som förlorare och med en sur smak i munnen så ska de hyllas för sina insatser i föreningen.
Särskilt Johansson, som förvandlade ett medelmåttigt gäng till en mäktig dynasti.
