AIK fick trots ett ihåligt försvar jubla till sist. Sex mål framåt imponerade stort. Foto: Robert Granström/TT.
Det var inte den omtalade förstakedjan som fixade biffen för AIK den här kvällen.
Visserligen gjorde Pär Lindholms formation två mål framåt. Men bakåt var man, precis som mot Örebro senast och många gånger förr, ihåliga likt ett sprucket durkslag.
Istället verkar AIK äntligen ha hittat en andrakedja med exakt den offensiva kraft som man länge letat efter.
I Matt Andersons frånvaro har Adam Pettersson mellan pånyttfödde Bud Holloway och en stekhet Jesper Olofsson gett spetsen bredd.
På sina två matcher tillsammans har trion producerat fem mål och bara varit inne på ett bakåt.
Den här utvecklingen ger AIK möjligheter till intressant tredjekedja när Matt Anderson är tillbaka efter sin skada. Visserligen behöver man väcka amerikanen offensivt likt Bud Holloways förvandling från isbit till nytillagad lasagne.
Ris och ros
Den här torsdagskvällen var på många sätt en offensiv show. Elva mål och dessutom vändningar i matchen som inte någon såg komma.
Men samtidigt som AIK ska hyllas för att man hittade en väg till tre viktiga poäng och sina sex fullträffar så ska man även ha ris för sin defensiv.
Jag förstår fullt ut att AIK-målvakten Joni Ortio var frustrerade efter matchen, trots lagets vändning och tre poäng.
Färjestad kom gång på gång helt fri med Ortio efter att AIK antingen slarvat med puck eller helt oförståeligt släppt igenom spelare bakåt.
Det var i mångt och mycket ett liknande scenario i matchen mot Örebro och här har AIK en detalj som snabbt behöver förbättras.
För offensiven kommer inte rädda laget i varje match.
På väg att dö ut?
Sist men inte minst så var det tyvärr väntat att publiksiffran skulle hamna ungefär där den hamnade (4 120), framförallt då det vankas derby nästa vecka.
Tråkigaste tycker jag trots allt är den mycket låga ljudvolymen på Västa Stå. För volymen, som historiskt sett varit en styrka från de svartgula stående fansen, har sakta men säkert avtagit.
I den här matchen var trycket lika obefintligt som AIK:s försvarsspel och jag är personligen rädd att den här ack så viktiga läktarkulturen är på väg att dö ut.
Vi får verkligen hoppas att jag har fel.
I Matt Andersons frånvaro har Adam Pettersson mellan pånyttfödde Bud Holloway och en stekhet Jesper Olofsson gett spetsen bredd.