Säsongen 2012/13 hade AIK, från omgång två till omgång fem, 150 minuter och 19 sekunder utan ett enda mål där två av matcherna, precis som fallet är nu, slutade med en nolla i protokollet.
Den säsongen slutade med guld för Skellefteå, trots den tidiga torkan och mörka rubriker i media.
Efter dubbla nollor den här säsongen – 0–1 mot HV71 i lördags och 0–2 mot Linköping under torsdagskvällen – finns det däremot inte mycket som talar för samma utveckling som guldsäsongen för fem år sedan.
Visserligen har prestationen i de två senaste matcherna faktiskt varit rätt bra från AIK:s sida. Med lite medstuds hade det kunnat vara sex poäng istället för noll.
Inte samma bredd
Däremot är det ingen slump att den här typen av plumpar kommer den här säsongen. Att fantastiska och målrika prestationer frekvent blandas med målsnåla och uddlösa.
Svaret är bredden. Den finns inte på samma sätt som under guldåren. Framförallt när det kommer till den spetsdoftande bredden offensivt.
I mångt och mycket handlar AIK:s framgång om att förstakedjan levererar. När den inte gör det, som fallet varit mot HV71 och LHC, slutar det för ofta med noll poäng till SHL-säcken. Det är inte hela sanningen men en stor del till att AIK:s svajar.
Därför anser jag att truppen behöver breddas. Helst med en vass forward som kan ge en andra- eller en tredjekedja mer spets.
Vinst för Växjö
Med facit i hand hade det kanske varit smart att ge Andrew Calof en ny chans. Istället valde AIK att inte försöka förlänga med kanadensaren, som nu istället ger Växjö mycket valuta för pengarna.
Däremot behöver AIK inte vara orolig på kort sikt. Målen kommer att komma – med allra största sannolikhet mot Rögle på lördag.
Men vill man utmana om ett guld behövs lite mer. Det står jag fast vid.
Nya tider
Senast AIK vann i Linköping var den 10 oktober 2015 – mer än två år alltså. Då blev Terry Broadhurst den stora hjälten i och med kvitteringsmålet i ordinarie matchtid och därefter den avgörande fullträffen i straffläggningen. Samma Broadhurst som senare fick sparken av klubben.
Den här kvällen kunde AIK addera en ny torsk i Saab Arena, som på senare tid förvandlats till en form av skräckarena.
Som en sista knorr i den här historien kan vi minnas tillbaka några år, till AIK:s glansdagar, då man i stort sett aldrig förlorade mot dåvarande favoritmotståndet LHC.
Tiderna är föränderliga. Det har AIK blivit varse om.
Ingen slump att den här typen av plumpar kommer den här säsongen. Att fantastiska och målrika prestationer frekvent blandas med målsnåla och uddlösa.