Christian Månsson hoppas snart sitta upp i sulkyn bakom Ros Svarten igen
Vi sätter oss ned i ett litet kryp in i stallet i Myckle. Månsson bjuder på kaffe och vi blickar ut över ängarna som just den här vårdagen är fyllda med vatten.
Det var den 23 mars i ett lunchlopp på Umåker som olyckan var framme. Jan Norbergs häst Bork Faxa trampade fast i ett skydd och stöp handlöst.
Christian Månsson låg strax bakom med Dale Oda.
– I vanliga fall brukar kuskarna kunna skrika till så det finns en chans att reagera. Men nu small det bara.
Månsson föll i marken med axeln först.
– Men första tanke var att det tog så fruktansvärt ont. Sedan tänkte jag bara på att komma av banan så jag inte skulle bli påsprungen av någon häst som kom bakifrån.
Blev överkörd igen
Han lyckades men en av de skenande hästarna kom efter ett varv och sprang över Månsson en gång till.
– Som tur var fick jag bara vagnen över mig. Men det är lite ödets ironi att ta sig av banan och ändå få en smäll till.
Sedan blev det transport till lasarettet och massor av smärtstillande.
– Det var inga brott men senor och muskler i axeln var trasiga.
Har du sett olyckan på tv-bilderna?
– Jag gjorde det redan på lasarettet. Det var kanske tur att jag var omtöcknad när jag såg det första gången.
– För det här hade kunnat gå riktigt illa har jag förstått i efterhand. Jag tänkte på det när jag kollade in hjälmen som hade fått en massa repor. Hade jag fallit med huvudet först hade jag förmodligen inte suttit här nu.
Fantastiskt stöd
Månsson har varit sjukskriven sedan dess.
– Jag försökte sätta mig upp i sulkyn för några dagar sedan bara för att känna att jag klarade det. Men det har varit omöjligt att köra, axeln har varit för ond.
Månsson har just nu 10 hästar i träning.
Hur har du klarat den dagliga verksamheten?
– Jag har fått ett fantastiskt stöd av mina vänner. De har verkligen ställt upp och hjälpt till. Sedan har min fru Kristina fått dra ett tungt lass. Hon har fått sköta både sitt vanliga heltidsjobb och stora delar av träningsverksamheten.
Inte rädd
Nu ser Månsson ljuset i tunneln och hoppas vara tillbaka på tävlingsbanan om en dryg vecka.
– Det är i alla fall förhoppningen. Och jag ska definitivt inte missa Midsommatravet här i Skellefteå!
Du tror inte att du kommer att vara rädd?
– Jag kommer nog att tänka på olyckan både en och två gånger när jag kör första loppet. Men det är bara att lägga det bakom sig. Det går inte att vara rädd i det här jobbet.
Vad är det som driver dig att fortsätta?
– Travet är alldeles för roligt för att jag ska släppa det. Speciellt den där dagliga kontakten med hästarna. Visst drömmer jag ändå om att få fram en riktig stjärna – annars var det bara att sluta. Det är trots allt sport det handlar om.
Christian Månsson.
Det går inte att vara rädd i det här jobbet.