Förutsättningarna var hårda inför avgörandet på Bollstanäs IP där pressen låg på Sunnanå efter den första kvalförlusten på hemmaplan.
3–2 blev det då och 3–2 blev det nu igen. Den stora skillnaden mellan matcherna var utgångsläget och att det kanske såg lite mer nervöst ut på bortaplan för Sunnanå.
Bollstanäs tre mål kom i svallvågsattacker där SSK dödades istället för att döda. Felbeslut och misstag straffades direkt.
Men det var ändå en spännande match där Villemo Dahlqvists fullträff i andra halvlek skakade om de bolltrygga och kvalrutinerade Bollstanäs. Där Maya Pitts snabba problemlösartänk i boxen lönade sig stundtals och Frida Stenmarks blockeringar försvårade i vissa lägen för hemmalaget.
Men i slutändan skapade Bollstanäs mer lägen än SSK och slet sig fria när vissa situationer och omställningar blev för kluriga för Sunnanå. 6–4 i slutresultat talar ändå sitt tydliga språk – att det var Bollstanäs som förtjänade att flyttas upp till elitettan.
Det var helt enkelt inte dags för griniga derbyn mot Morön och långa bortamatcher till Uppsala och Borgeby.
Att Jenny Svanberg nu slutar är så klart trist för klubben då hon till mångt och mycket byggt upp hela Sunnanås spel under fem år till vad som syns på matcherna i dag. Hennes jobb i kombination med Annika Kukkonens skarpa blick, sinne för detaljer och finslip har fram till avgörandet (och bortaförlusten mot Notviken) varit ett vinnande koncept där 56 poäng och en ständig topplacering i tabellen bäddat för den här kvalchansen.
Årets spelartrupp har varit en ung men envis sådan och som har ett otroligt fint potential. Spelare som Ellen Schampi, Caroline Loman, Villemo Dahlqvist och Juulia Grönlund (för att bara nämna en handfull) är fina och vassa spelare som SSK säkerligen kommer behålla för att bygga vidare på.
Den här säsongen i division I må ha slutat i tårar och besvikelse, men vinstkavalkaden och alla 87 mål i grundserien är ett fint kvitto på att framtiden ändå ser ljus ut för SSK.