Att matchen mellan Morön och Borgeby blev av var inget som Norrans Veronika Ljung-Nielsen trodde. Men tji fick hon och alla andra som tvekade.
I fredags tippade jag att matchen mellan Morön och Borgeby aldrig skulle bli av. Svaren jag fick från Morön, Svenska Fotbollförbundet och motståndarna tydde ju längre dagen fortlöpte att det var för struligt för att få ihop.
Jag fick löpande uppdateringar från Borgebys tränare kring alternativa resvägar. Laget från Skåne var ju illa tvungna att komma hem igen på måndagen då jobb och förpliktelser väntade på spelarna. Fotbollförbundet hade också skickat ut beslut om att skjuta upp matchen. Men tji fick vi alla. 21.30 på fredagskvällen hörde Moröns sportchef Ola Lindberg av sig med beskedet att det visst blir match.
Borgebys hemresa skulle lösa sig om Morön gick med på att spela matchen 22:00 på lördagen istället för söndagen. För då kunde skåningarna åka till Umeå direkt efteråt, hinna med en buss på söndagsmorgonen som åkte ner till Arlanda, och sen landa med flyg på Sturup i någorlunda rimlig tid. Och så fick det bli. Allting löste sig.
Och självklart ställde varken Morön eller Borgeby ut skorna under den sena och kalla matchen. Alla var där för att spela fotboll. Publiken strejkade inte de heller då 230 pers dök upp och applåderade med sina tjocka vantar under 93 minuter.
Som tack för det bjöds det på en underhållande match där Hayley Dowd prickade rätt tre gånger om, Elin Ellman gjorde en strålande insats i den offensiva pressen, Carly Wickenheiser och Mirjam Lindgren (för att bara nämna några spelare i Morön annars blir det en för lång krönika) gjorde ett briljant jobb.
Trots att gästerna Borgeby skulle få en tuff resa tur och retur gav de inte upp.
Damallsvenskan drabbades också av samma flygkaos. Borgebys skånska kollega Limhamn kunde inte ta sig till matchen i Piteå. Laget skulle flyga till bortamatchen som också skulle spelats på lördagen, men gick fullt ut på förbundets beslut att ställa in matchen. Snacka om att slänga in handduken för tidigt. Piteås klubbchef Håkan Linneruth gick så klart i taket för Limhamn hade kunnat ta sig till Piteå, om de bara hade ansträngt sig.
Lagen i elitettan har inte samma förutsättningar som de i damallsvenskan. Att då lilla Borgeby klarar av att lösa resan upp och ner med sina små medel, och sen inte ens klaga över att åka hem igen utan poäng i bagaget, det är beundransvärt. Och att Morön lyckades få till det med domare, kiosk, bokning av Skogsvallen och att locka dit publik värmer i hjärtat som en säger.
Jag säger bara: "Se och lär, damallsvenskan".
Men visst är det så att klubbarna i allsvenskan inte längre vältrar sig i fina miljonbelopp från det förra tv-avtalet, men lagen har en helt annat ekonomisk grund att stå på. Det är svårare att hävda exponering i elitettan då marknadsvärdet sjunker när sponsorer inte syns lika bra i attraktiva kanaler så som Cmore eller SVT. Man tager det man haver och åker 90 mil för att spela match. För fotbollens skull.
Kan Moröns och Borgebys envishet övervinna SAS-strejken, ja då går det att lösa vad som helst.
Morön vann till slut med 4–1.