Skellefteå AIK förlorade återigen, den här gången mot Oskarshamn, och har placerat sig på en sjundeplats i SHL-tabellen. Inte alls godkänt.
Jag inleder med en lång drapa om veckan som gått då den minst sagt varit en dramatisk sådan för Skellefteå AIK.
Först och främst satte Oscar Möllers underkroppsskada stopp för lagkaptenens medverkan mot Rögle. Därefter krävdes en ommöblering i kedjorna och Albin Eriksson fick hoppa upp från 13:e forward till förstalinan, samtidigt som Jocke Lindström tog Möllers plats bredvid Linus Lindström och Tuomas Kiiskinen. Men det bidde som det blev och Rögle nollade AIK i en match som blev de individuella misstagens kväll.
Dagen efter försvann Albin Eriksson till Färjestad och Oskar Östlund till Tyskland. Och i fredags trillade Jacob Olofsson bort då han återigen åkte på en överkroppsskada under träningen.
Med facit i hand hade AIK till slut bara tio ordinarie forwards att tillgå inför matchen mot Oskarshamn. Lösningen blev att sätta upp Nisse Burström som center med Tom Pyatt och Simon Robertsson på varsin sida. Och Patrik Norén placerades bredvid Petter Granberg.
Allt detta bidrog så klart till att hemmamatchen mot jumbon Oskarshamn hade en liten extra nerv. Men det var upplagt för hockeyfest.
Niclas Burström och Tom Pyatt som spelade med Simon Robertsson var enligt Tommy Samuelsson kvällens bästa enhet.
Black Eyed Peas-låten ”I got a feeling” spelades innan pucken släpptes. Men kvällen blev ingen ”good night” även om det startade på bästa tänkbara sätt då Burström neg framför IKO-kassen och friade till publiken när han helt solo tryckte in 1–0. Skål och grattis, liksom.
Och Burströms lina fortsatte att briljera när lilla Robertsson fick tag på backcenterns framspelning och gjorde sitt första SHL-mål någonsin – i hans hemmadebut med A-laget dessutom.
Där och då fattades det bara att Pyatt hade satt det där superläget som han brände när pucken gick utanför det öppna målet.
Kvällen tyngsta bössa tog Norén med sig. Sällan har jag sett ett så tungt skott avlossas från blå. Synd bara att Granberg stod och retade Pettersson-Wentzels plockhandske i målgården så domarna dömde bort 3–1-målet. Men det var ett klassiskt gränsfall.
Visst, Granberg var inne med ena grillan i målgården, men han rörde sig därifrån när skottet kom. Samtidigt åkte IKO-målisen framåt och då störde Granbergs röv plockhandsken. Jag förstår varför domarna utbrast ”app-app-app” och åkte ut för att videogranska. Men sett till domarkårens inkonsekvens när det gäller störningar i målgården hade det målet lika gärna kunnat godkännas. Jag röstade i alla fall för 3–1 från där jag satt och glodde.
Men straffen då? Robertssons slag på Tyler Kelleher satt på klubban nedanför handskarna. Jag håller med i det 16-åringen sa själv efteråt– att det är en tvåa i utvisningsbåset och inget annat.
Efter att IKO satte straffen stod det 2–2 på jumbotronen.
En som tidigare har stått för dunderinsatser är Gustaf Lindvall, men den här kvällen hade han 85,71 i räddningsprocent. Fast får man ingen hjälp i defensiven och lämnas åt sitt öde är det svårt att glänsa. Insatsen godkändes, men inte mer än så.
Några som dock får underkänt är Jocke Lindström, Philip Broberg, Robin Alvarez, Tuomas Kiiskinen och hela tredjefemman.
Även om det fanns många element och gråskalor som påverkade AIK innan och under matchen återstår det klara faktum att spelet håller inte alls just nu. Spelarna själva pratar mycket om att gå tillbaka till grunderna. Men samtidigt har AIK hela tiden velat spela en kreativ hockey. Och jag tycker inte att de två sakerna rimmar alls just nu.
Det går att spela kreativt om man minimerar misstagen och vågar ta för sig. Två grejer som inte har setts till de senaste tre matcherna.
AIK kanske borde gå tillbaka till ett tråkigare spel. Och med tråkigare spel menar jag att placera sig mycket tydligare i banan så passningsspelet sitter bättre, att vårda pucken bättre, vänta in och matcha tempot med kedjekompisarna så ytorna kontrolleras. Fast tråkigare hockey tenderar oftast att bli långsam – något som kan straffa sig hårt i den här ligan.
Den här 3–5-förlusten var ett riktigt bottennapp. Det går inte att låta skotten vina i fritt i slottet. Det funkar inte att komma efter i spelvändningarna. Att låta energin dö ut. Eller att bli små och sjunka ner i axelskydden.
När nu sjundeplacerade AIK kommer få en ”good night” är riktigt svårt att sia om. Mycket ska till för att den kommer mot Malmö på bortaplan nästa vecka.