Sedan totalhaveriet i Närke har Skellefteå AIK imponerat i sina två tidigare matcher när de höll nollan mot Kärpät och Malmö. Två, eller nu tre för den delen, matcher där Gustav Lindvall har blivit målvakten med stort ”M”.
Brynäs kom till Skellefteå med ett rejält stukat självförtroende där 1–5-förlusten mot Leksand fick det att rinna över för tränaren Magnus Sundquist som gav hela spelartruppen en rejäl utskällning bakom lykta dörrar. Där och då tappade han nog omklädningsrummet helt. Inför matchen mot AIK hade spelarna ett allvarligt möte där luften ska ha rensats, men nu när deras femte raka förlust är ett faktum är den nog inte helt ren än.
Gästerna fick kämpa under första perioden då AIK ägde pucken helt och hållet. Jonathan Pudas 1–0-stänkare i 5-mot-3-läget var en iskall sådan. Lika så Oscar Möllers 2–0 som kom farandes från blå satt där den skulle.
Där och då såg Brynäs ut som om de redan hade kollapsat och balanserade bak på hälarna. Men sen hittade de flåset i andra och satte Lindvall på prov framförallt två gånger på kort tid när han fick storstila och plocka ner pucken i handsken sittandes i spagat framför kassen.
Klart att även ett stukat Brynäs kan bli farliga om man bjuder in dem. Men det blev aldrig riktigt farligt i andra då AIK aldrig började toksvettas av gästernas försök till anstormning. AIK boxplay funkade, likaså powerplay.
Tom Pyatt bjöd också på fint hockeygodis när han inledde tredje med att utöka till 3–0 bara 14 sekunder efter nedsläpp till hela hallens dånande förtjusning. Och sen när Rickard Hugg klev fram och högg till i numerärt underläge som resulterade i hans första SHL-mål i karriären dämpade inte ljudnivån om man säger så.
4–1-vinsten var en stabil sådan även om en till nolla hade sett extra bra ut. Men det går inte att få allt.
När jag pratade med Lindvall efter matchen sa han att: ”Jag tycker vårt försvarsspel har blivit bättre och bättre under säsongen då målvakts- och försvarsspelet går hand i hand. Vi känner oss trygga i egen zon och i boxplay. Nä, men det är hela lagets försvarsspel som gör det bra i dag”.
Men sen måste jag bara avsluta med att säga att det här med ”Ladies Hockey Night” förstår jag inte alls varför det fortfarande existerar inom SHL.
För några år sedan när klubben, liksom många andra klubbar också har gjort när de haft liknande event, annonserade att de hade plats för ”120 damer” som skulle skynda sig att boka biljetter för att få en goodiebag, mingel och bubbel innan nedsläpp kändes det som ett allt för gammalt påhitt. Den enda skillnaden mellan då och nu är väl att goodiebagen är utbytt mot ”en smakfull buffé och fantastiskt lotteri”. Och att damerna nu slipper uppmanas att komma klädda i något rosa för att tävla om titeln ”Kvällens Lady”. Jag säger däremot inte att detta event inte är uppskattat då det var fullbokat denna kväll, och om man får 500 extra personer till matchen är det ju bra.
Men själva kategoriseringen av män och kvinnor på läktaren är förlegat och antyder enbart på att kvinnor bara är intresserade om de får mingla lite och prata mode. Kvinnor är intresserade ändå och går ju på matcher, så då bör klubben fortsätta fokusera på att få fler åskådare, kvinnor som män, till hemmamatcherna istället när det inte är helgmatcher.