Närkelaget har aldrig varit bättre i SHL och har blivit serieledare för första gången i klubbens historia. Vem hade trott det liksom? Personligen sitter jag i skrivande stund med en ihopskrynklad grimas när jag tänker på att jag inför säsongen tippade att Växjö skulle vinna och att Örebro kommer åka ur.
Men som Örebrotränaren Jörgen Jönsson sa efter lagets senaste vinst mot Färjestad: ”Sanningen kanske inte är här och nu, efter 15 omgångar, utan kanske snarare längre fram efter 28 omgångar.” Och det kan man applicera på alla lag i hela serien. Och även på min tippning kanske…
Skellefteå AIK:s 4–0-kross mot Djurgården var ett bevis på att misstagen som gjordes mot Rögle, Luleå och Frölunda förvandlades till nyttiga läropengar, samt att Tuomas Kiiskinens ankomst inte var fy skam.
Tommy Samuelsson berättade tidigare i veckan att AIK har försökt skruva på spelet utan puck, och att det gäller att sluta spekulera kring vart man ska stå i banan under spelet gång då det kan sinka ner och paja. Men under lördagens sammandrabbning med Örebro såg det bättre ut med placeringarna, även om det inte var bländande bra då Örebro gjorde det svårt för AIK stundtals när de i vissa lägen var superexperter på att sno åt sig pucken.
Ta Mattias Bromé till exempel som smög sig förbi Nisse Burström och roffade åt sig pucken för att sedan vända spelet och dra in 1–0 vid första stolpen. Samma sak när Jonathan Pudas missade ett skott vid blå som gav Örebro en blixtsnabbt två-mot-en-vändning, men där Mantas Armalis stod pall för Bromés försökt till utökad ledning. Nyförvärvet Ryan Stoa tjuvade också till sig pucken i ett liknande läge i samma period.
Första perioden var inte så mycket att hänga i julgranen för AIK:s del, även om de hade fyra vassa skott under ett PP där både Oscar Möller och Jocke Lindström testade Dominik Furch reflexer rejält.
Men trots att AIK sköt och sköt och sköt i den tredje perioden och hade 20–4 i skott på mål så ville inte pucken in. Delvis för att returerna studsade på knepiga sätt och för att Furch var väldigt dominant i kassen.
Totalt blev Örebros boxplay pressade till max sex gånger om i matchen, varav fyra gånger i tredje perioden. Jocke sa efter matchen att han tycker att AIK:s spel i powerplay är ett steg framåt om man jämför med hur det har sett ut under förlustsvackan där de ställde till det för sig själva mycket. Skotten på mål satt där de skulle och PP-kedjorna funkar, fast inte mot Örebro just nu som bevisat att de kommer bli ett svårt lag att möta i år. Och jag vet tydligen inte vad jag pratar om när det kommer till att tippa en SHL-tabell på förhand.