Linus Lindström har i dag ordnat upp sitt liv efter sitt långa spelmissbruk.
Spel kan vara en pokerkväll med kompisgänget där insatserna räknas i femkronor. En trisslott från mormor på julafton. Travhörnan inne på Ingers Kiosk. Eller Uno ute på verandan en varm sommarkväll.
Men spel kan också vara något helt.
Ett färgglatt flimmer på telefonen som säger att du måste öka insatsen mer i "Fruit Bonanza Slot Machine" för du har massor av bonusar att hämta. En spänning som kan hålla fast och bli till ett mörker för den som inte har kontroll.
I det mörkret famlade fotbollsprofilen Linus Lindström runt i under åtta års tid. I dag är han spelfri och har precis börjat öppna upp sig om sitt långa spelmissbruk.
– Reaktionerna jag fick när jag började berätta för de i min närhet var ”Jaha, är det så allvarligt?”. Många visste att jag spelade, men kanske inte hur allvarligt det faktiskt var. De kanske trodde att jag spelade Stryktipset på lördagar, men det var större än så, säger Linus.
Det hela började under en familjesemester i Spanien där Linus fick upp ögonen för en spelmaskin på hotellet. Han var bara ett barn och mynten som han matade in trillade ner på en platta som rörde sig fram och tillbaka. Om han träffade rätt med ett mynt kunde det få alla mynt som låg på plattan att tippa över. Spänningen och fascinationen växte sig starkare för varje mynt han matade in.
Redan då fanns det varningsklockor. Men de klämtade som kraftigast när han köpte sitt första Svenska Spel-kort samma dag han fyllde 18 år. Därefter tog spelandet över hans liv nästintill totalt.
I dag jobbar Linus som dokumentationscontroller på Skellefteå Kraft. Han delar sitt liv hemma i villan med sambon Emelie, dottern Allie och sonen Fred.
– Spelmissbruk är ett sätt att fly från sin egen verklighet. I början såg jag spel som en kul grej, men när det började eskalera och jag förlorade kontrollen… Ja, då blev det riktigt allvarligt, säger Linus.
Under åtta års tid var hans liv präglat av lögner, skyhöga räntor på SMS-lån och ångest. Samtidigt spelade han fotboll i Morön och levde ett tillsynes stabilt liv med jobb, sambo och vänner. Men bakom kulisserna var verkligheten en annan. Hans föräldrar hjälpte honom flera gånger ekonomiskt genom att gå i borgen och belåna huset för att täcka sonens skulder. De hjälpte honom även att söka hjälp för sitt missbruk. Men gång på gång föll han tillbaka.
Det stora hemlighetsmakeriet för hans sambon, fotbollslaget, föräldrarna och kompisarna var mödosamt att hålla igång. Den enda utvägen att lösa den dåliga ekonomi var att fortsätta spela. Men i samma veva samlades skuldbreven på hög hemma på hallmattan. I början kunde han spela bort några månadslöner. Men senare handlade det om flera årslöner och ett 40-tal betalningsanmärkningar hos Kronofogden.
När han var 27 år gammal var han trängd överallt efter att han tömde sin morfars kreditkort i en bankautomat på Ica Maxi för att göda sitt missbruk. Men när uttagen upptäcktes av hans familj kom vändningen på riktigt då han fick erkänna och be om hjälp en sista gång. Spelberoendegruppen kopplades in och han har nu varit frisk i fyra år.
– Jag fick en förfrågan om att föreläsa om spelberoende på Anderstorpskolan där de såg ett problem bland ungdomarna. Jag hade ändå berättat för alla i min närhet och kände att jag ville hjälpa min gamla skola. När jag kom dit stod min förra lärare Martti Tikkanen utanför klassrummet tillsammans med Annika Kukkonen, och vi pratade lite om föreläsningen som de trodde någon annan skulle hålla i. De hade ju ingen aning om att det var jag som skulle prata om mitt beroende. Så de blev lite paffa när de fick veta att jag skulle föreläsa.
Linus har även föreläst på ABF där han efteråt fick över 30 meddelanden från folk som undrade hur man söker hjälp till sig själv, en släkting eller bekant.
Lindström har huserat i Morön under många år som spelare, lagkapten och tränare.
– Det finns givetvis människor som kan hantera spel utan att det blir till ett missbruk, men jag tror att mörkertalet är större än vad vi tror. Många klarar nog inte av, liksom jag själv under flera år, att prata om sitt problem då det är väldigt skambelagt eftersom spelandet får en att göra många dumma saker, säger Linus och fortsätter:
– I dagens samhälle är det mer accepterat att prata om depression och missbruk än förr känns det som. Allt i livet är verkligen inte frid och fröjd och Instagramperfekt. Känns också som om synen på spelmissbruk börjar bli mer allvarlig då den tidigare inte rankats lika högt upp som alkohol- och drogmissbruk. Spel har haft en lite annan ton i samtalet, men den barriären har börjat suddas ut och spel faller nu under samma ramar som substansmissbruk.
Linus håller även i en självhjälpsgrupp i Skellefteå via den ideella riksorganisation Spelberoendegruppen varannan vecka sedan tre år tillbaka.
– Vi brukar vara mellan tre till sju stycken som sitter och pratar. Men det är otroligt viktigt med tystnadsplikten då Skellefteå är en liten stad där alla känner alla. Vi pratar, stöttar och är där för varandra. Men vi pratar inte om summor eller hur stora belopp man spelat bort.
Om det blir fler föreläsningar i framtiden vet inte Linus, men han hoppas att hans berättelse kan hjälpa några eller någon där ute som famlar i samma mörker som han varit i.