Bland damerna var förstås Elina Öhman storfavorit. Och hennes körning var av bästa märke. Hon kör så mjukt men samtidigt så snabbt.
Men vad händer i finalen? Jo, motorn stannar och Elinas ilska över det stoppet gick inte att ta miste på.
Det var ett vredesutbrott värdigt en mästare. Det flög både det ena och det andra när hon förstod att det inte gick att köra vidare.
Nu fick istället Elvira Lindh från Borlänge titulera sig svensk mästarinna. Värdigt förstås, hon hade inga problem att hålla undan när Elina klivit av skotern.
Innerviks, eller förstås hela Skellefteås stolthet, bland tjejerna, Jenny Lundström körde in på en meriterande fjärde plats. Jenny har utvecklat sin körning ordentligt och kommer allt närmare en titel.
När det gäller herrarna visade Adam Renheim att han är en mästare. Framförallt i starterna har han en oerhörd skicklighet. Det bara small till och så var han där i täten.
Renheims körning är också vacker, för det går att skriva det om skoterkörning. Stabilt och full gas precis när det passar i banan.
En välförtjänt mästare.
Emil Harr från Gargnäs var lika säker tvåa. Extra kul för honom som fick bryta förra årets SM i Söderhamn.
Emil råkade då ut för en krasch med lasarettsbesök och fick sy ihop ett köttsår på benet och var helt blåslagen.
Nu kunde han styra hem silvret utan problem.
Naturligtvis bäddar det här för fler evenemang i framtiden. Skotercross är en pålitlig publikdragare, publiksiffran uppskattades till 4 000, och ett VM skulle inte vara helt fel i framtiden.
Förmiddagen ägnades åt sprinttävlingen på skidor. Och det blev också spännande tävlingar på en utslagsgivande bana.
Men bland damerna fanns det ingen som helst tvekan. Stina Nilsson var favorit, höll för trycket, och hade inga problem att fixa sitt första SM-guld.
Lite ovanligt förresten att först vinna OS-guld innan du vunnit ett SM.
Det är också väldigt kul att Stina verkligen satsar på att bredda sin skidåkning.
Det känns som att hon kan bli precis lika bra som distansåkare. OS-bronset på tremilen ett tydligt exempel på det.
Dessutom var det förstås kul för publiken att Charlotte Kalla gick till final. Kallas uppåkning efter sitt fall i kvartsfinalen var en av dagens höjdpunkter. Då såg vi verkligen vilken vilja det finns i den urstarka kroppen.
Vädret var förresten riktigt dåligt på förmiddagen. Men i takt med att finalerna närmade sig spred också solen sin glans över våra skidstjärnor.
Calle Halfvarsson var inte lika överlägsen som Stina Nilsson. Men rycket i sista backen var en fröjd att skåda.
För det är onekligen så att sprinten utvecklats på senare år. Norska storstjärnan Johannes Hösflot Kläbo har en sådan explosivitet i springbackarna att det i princip är omöjligt att följa honom.
Något som förmodligen alla skidåkare tänker på numera. Vad är den bästa metoden för att hitta den styrkan som behövs? Även om det naturligtvis handlar till en viss del om nedärvda muskelfibrer så är, som i de flesta sporter, träningen direkt avgörande.
Talang handlar inte bara om det som de flesta förknippar med ordet. Talang är också att ha viljan att fortsätta träna även de dagar som det tar emot. Då kan du bli bäst i Sverige och kanske så småningom bäst i världen.
”Skotercross är en pålitlig publikdragare, publiksiffran uppskattades till 4 000, och ett VM skulle inte vara helt fel i framtiden.”