Det finns sporter där det är svårt att förstå hur utövarna klarar sina uppgifter. Till bringade någon timme i bollhallen på Norrvalla och fascinerades av hur duktiga cyklisterna i trial var.
För det här är en sport som kräver både muskler och balans. För att med cykel hoppa upp på, inte bara en, utan fem en meter höga stenar, utan att sätta ned fötterna, kräver onekligen en hel del.
Göteborgaren Joacim Nymann var en av dem som lyckades bäst i den sektion jag följde.
Han körde felfritt genom hela momentet.
Jag var tvungen att fråga honom vad som krävdes. Joacim svarade direkt muskler. Han håller på med både styrkelyft och tyngdlyftning för att orka med de fantastiska hoppen.
Men han tillade också att det är en materialsport i ordets rätta bemärkelse. Mountainbikecyklarna är specialgjorda för att vara så lätta som möjligt. Dessutom utan sadel. Det är nämligen aldrig lönt att sätta sig.
Det här är förstås en lite sport i Sverige men att vara med i SM-veckan höjer förstås populariteten. Så kanske vi till och med får se någon Skelleftebo testa i framtiden. För cykeltrial är för tillfället nästan helt koncentrerad till södra Sverige.
En annan sport som inte är så stor men som är riktigt kul att titta på är draghundssporten.
Banorna på Vitberget är också perfekt för den här sporten. Och för att citera Games of Thrones: Winter is Here.
För det första hemmaguldet kom just genom vorstehn Vinter som sprang hem guldet med sin matte Jaana Tengman.
Det som gör det extra roligt är att Jaana är en riktig eldsjäl och föredöme i klubben. Utan henne hade Skellefteå aldrig tagit hem det här arrangemanget. Och idag är hon tillbaka i jobbet som tävlingsledare. Snacka om hundjobb – på ett positivt sätt.
Annars var det som vanligt längdåkningen som drog mest folk.
Kul för Västerbotten med med IFK Umeås första guld på damsidan.
Dessutom lite lokalkänsla eftersom Linn Sömskar som i princip avgjorde tävlingen på andra sträckan har rötterna i Jörn.
Mamma Stina Karlsson tävlade för Järven innan hon flyttade till Sollefteå.
Och Linns mormor bor fortfarande kvar i Jörn.
Dessutom har förstasträckans Elina Rönnlund en farmor som tävlat för Skellefteå Skidklubb. Inte helt okända Toini Gustafsson-Rönnlund vann ju dessutom två OS-guld under sin tid i stan.
Och Jonna Sundling har varit här många gånger och tävlat under ungdomstiden. Så Umeås framgång blev nästan en hemmaseger det också.
Jättekul var också att Skellefteå ställde upp med ett stafettlag i herrklassen.
Markus Ottosson körde första sträckan och gjorde det riktigt bra. Han kompletterades av ungdomarna Jonathan Dahlberg och Albin Karlsson som fick sina hittills mest roliga upplevelser i skidspåren med allt publikstöd.
Jag skojade förresten med Markus och frågade om det inte var aktuellt med ett rent familjelag. Med Markus, brorsan Martin på andra sträckan och farsan Thomas på sista.
Markus skrattade gott men tillade· ”Jag tror att pappa fått problem att skata 10 km.”
Fast gladast på skidstadion misstänker jag att Simon Lageson i Åsarna var. Han körde fel på första sträckan, tappade sin ledning, men fick ändå se Jens Burman köra hem guldet.
Men Simons felkörning var långtifrån lika ödesdiger som Teresa Stadlobers under OS. Det var som att köra mot enkelriktat, bli stoppad av polisen och bötfällas, men ändå fortsätta i samma riktning.
Damstafettguld