Robert Rosén jublar efter ett av sina två mål.
Joakim Lindström-Pär Lindholm och Oscar Möller har varit helt dominant i seriespelet.
Jag har den största respekt för alla tre som hockeyspelare. Men i de två finalerna mot Växjö har det egentligen inte hänt någonting.
Jag ser med blotta ögat att de verkligen försöker. Men det är som att det blivit ett stopp i kommunikationen.
De hittar inte alls varandra som tidigare. Istället blir det alldeles för mycket försök att göra det mesta på egen hand. Och det fungerar inte mot ett så sammansatt lagförsvar som Växjös.
Samma sak i powerplay. AIK blir alldeles för stillastående och vågar knappt ta skott när lägena kommer. Och till slut blir det lite panik och skottet kommer när en motspelare kan täcka bort det.
Låter det negativt nu? Det är det också. Jag har betydligt större krav på den kedjan nu när det handlar om att spela för ett guld.
Det som dessutom är riktigt tvärtom är att Växjös förstakedja verkligen producerar.
Elias Pettersson förmåga att undvika tacklingar och utnyttja målchanser gör honom unik i svensk hockey.
Jag rekommenderar gärna er alla att se matchen på söndag bara för hans skull.
För som det ser ut nu så blir det hans sista på svensk mark på mycket, mycket länge. Vancouver formligen dräglar över att få över honom till laget. Hypen är lika stor som när tvillingarna Sedin draftades - och de var faktiskt två.
Dessutom är Robert Rosén en synnerligen smart spelare som blev matchvinnare med två mål och två assist.
Dessutom en tredjelänk i Tuomas Kiiskinen som är en av SHL:s mest underskattade spelare i mina ögon. Otroligt nyttigt och kreativ.
Finns det då något hopp att AIK ska kunna vända det här? Har tidigare skrivit att inte ens klyschan ”allt kan hända” längre känns giltig.
För något mycket dramatiskt måste ske för att det ska bli mer än fyra matcher i den här serien.
Och jag kan inte se något som ska kunna förändra matchbilden redan på lördag.
Det enda jag kan tjata om är att AIK måste slå Växjö med skridskoåkningen. För inte ens det tycker jag har fungerat i de två första matcherna.
Det enda som faktiskt var positivt att publiken verkligen ställde upp för sitt lag. Det var full fart från början till slut. Så att fixa en seger på hemmaplan på söndag skulle i alla fall ge något tillbaka till fansen.
Och en enkel psykologiskt förslag skulle jag kunna ge. Det handlar om att tränarteamet måste ingjuta mod i spelarna och att spelarna måste ställa upp för varandra. Svårare är det egentligen inte.