Det kanske verkar lite bakvänt att vara kritisk när nykomlingen FF äntligen tagit poäng i division I. Samtidigt finns det många bitar som måste göras bättre.
Det som känns mest oroande är att laget fortfarande blir så försiktiga i andra halvlek – trots en ledning.
Det blir en passivitet i spelet som innebär att motståndaren gång på gång kan vända spelet och starta nya anfall.
Det handlar inte bara om bollar som slås bort. Det är lika mycket att spelarna inte vågar göra det där snabba passet som behövs för att inte bli fastcheckad.
Nu ska bollen tas ned, det ska tittas upp, och sedan har du en motståndare i hälsenorna. Och då är det inte lätt att göra rätt.
Fått ihop försvaret
Nu klarade FF en poäng ändå fastän Linköping i princip hade ett konstant grepp i andra halvlek. Och det berodde framförallt på att FF spelar ett mycket bättre försvarsspel sista tredjedelen av planen. För där har Skellefteå verkligen fått ihop spelet och ger inte många ytor för instick eller de där riktigt vassa målchanserna.
Det känns helt enkelt stabilt med Jacob Stephenson och William Schönfeldt där i mitten av försvaret.
Jacob är den lite mer spektakuläre, nu gjorde han dessutom FF:s mål, och briljerar med fint huvudspel och ibland lite vågade dribblingar.
Samtidigt känns det som att William Schönfeldt står för tryggheten. Han märks kanske inte så mycket men han bara finns där när det behövs.
Men jag får kanske rätta mig lite där. För på tal om spektakulärt gjorde ”Wille” en perfekt brytning i straffområdet i andra halvlek. En glidtackling som fick mig att tänka på Glenn Hyséns glansdagar. Och bättre beröm går inte att få.
Beröm också till Mabaye Toure som inte fick så mycket utrymme för offensiva räder. Men som höll tätt på sin kant. Toure hade ordentligt ont i foten efter en smäll i slutminuterna. Förhoppningsvis är den skadan inte allvarlig.
Jonathan Käller fick hoppa in som vänsterback eftersom Alexander Brinkmann saknades. Jonathan gjorde det han skulle i en ovan position.
Omställningar
Från mitten och framåt är det mer varierande. Nu var det omställningarna av framförallt Leo Englund men även Sebastian Shafei Åman som skapade farligheter.
Förhoppningsvis är Andreas Marklund snart igång för fullt igen. För Andreas är inte bara duktig i djupled. Han kan också möta bollen och ge tid till medspelarna att flytta upp med laget. För med för många långbollar blir det oerhört långt mellan lagdelarna. Och det är sällan en bra fotbollstaktik.