Jubel. Robert Dahlgren får en björnkram efter sin första seger i STCC: Foto: Stefan Jerrevång/TT.
Om vi börjar med Robert Dahlgren som tidigare har fyra andraplatser i STCC-serien.
Nu var det liksom inget snack om saken. Robert Dahlgren har inte bara vunnit. Han har bara varit bäst.
Robban visade också sin rutin när det var dags för finalhelgen på Mantorpbanan. Han behövde en nionde plats och det blev en sjätte plats efter en mycket disciplinerad körning.
Själv blev jag mest imponerad när Robert Dahlgren undvek en sammanstötning i början av loppet med en perfekt undanglidning. Det var ”Fast & Furious” över den manövern.
Jag unnar också Robban den här framgången på alla sätt och vis. Han har hela sitt motorliv visat prov på en ödmjukhet som inte är så vanligt i den här branschen.
Och då tänker jag på hans framtoning utanför banan. Det är raka rör och alltid en professionell attityd gentemot fans, sponsorer och inte minst vi i media.
På banan är det däremot inte alltid gentlemannen som kommer fram. Robert Dahlgren kan styra bilen både med aggressivitet och tuffhet. Utan att för den skull ta onödiga risker.
Men visst har han också kraschat under sin karriär. Kommer själv ihåg en våldsam avkörning i Falkenberg 2010 då jag satt med hjärtat i halsgropen. Men Robert Dahlgren kunde ta sig ur den ramponerade bilen på egen hand.
Det som också gör det här extra intressant är att racingbanan i Fällfors ska vara redo att ta emot STCC-serien 2019. Om det blir verklighet – vilket jag både hoppas och tror – kommer det att bli en publiksuccé utan dess like. Jag räknar med minst 20 000 åskådare – och då har jag inte tagit i. Det kan bli tidernas största evenemang i Skellefteå sett till publikmängden
Lite kul är också att det är Anton Marklunds pappa Jan som håller i trådarna för det här projektet ute på Skellefteå Drive Center.
Anton som i Riga Lettland, visade sin kvalitet i Europamästerskapen.
Finalen blev en enda lång uppvisning av Bolidenkillen som har oerhörda kvaliteter som rallycrossförare. Han gick ut hårt och sedan ökade han bara för att använda lite löparspråk.
Det intressanta är nu om Anton försöker sig på en comeback i VM. Han har potential att lyckas även där med sin körning som känns så mjuk i en så närkampshäftig sport.
Det känns också som att Anton fått en rutin som gör att han undviker de värsta smällarna.
Dessutom precis som Robert Dahlgren en prestigelös kille. En stor vinnarskalle – men alltid yrkesmässig.
Samtidigt är bilsport en disciplin där det hela tiden gäller att ha de rätta grejerna. Föraren är den som vinner men utan en konkurrenskraftig bil är du chanslös.
Till sist: Jag hoppas att Skellefteå får chansen att hylla sina motorhjältar. En mottagning på torget känns inte fel.
