Att Skellefteå AIK kommer att få det svårt när ”The Olympic Line” åker iväg till Sydkorea har de flesta räknat ut.
För när Jocke Lindström och hans kedjekolleger inte producerar då blir det inte heller några poäng för AIK.
Nu kan det naturligtvis vara så att andra kliver fram när trion åker iväg på sitt äventyr.
Men jag har svårt att se vilken formation som ska kliva fram offensivt.
Jag trodde mycket på kedjan med Jimmie Ericsson, Adam Pettersson och Tim Söderlund. Men inte ens de så individuellt skickliga killarna har klivit fram som jag hoppats – hittills ska vi tillägga.
För kontentan av det hela är att några killar måste höja sig avsevärt om inte AIK ska hamna i en sällsynt vansklig åttondelsfinal.
För bäst av tre matcher är ingen önskedröm. Då är det så oerhört små marginaler som avgör om det ska bli succé eller fiasko.
När kvartsfinalerna startar så är det bäst av sju matcher och då blir det inte alls lika hasardbetonad.
När det gäller matchen mot HV71 trodde jag faktiskt att AIK skulle få dem på fall.
HV hade bara fem backar i uppställningen och då brukar det bli misstag.
Men kvintetten spelade lugnt och säkert, och hamnade sällan i trångmål.
Då var det faktiskt mer tydligt hos AIK fastän de matchade sju backar.
När det gäller det offensiva spelet så är det givetvis också små marginaler. AIK skapade några riktigt farliga lägen.
Men det kändes som att killarna inte var riktigt med när Fredrik Petterson-Wentzel, rinkens bäste spelare i och för sig, släppte några returer.
Då måste AIK:s anfallare vara mer heta och även om det tar ont gå in och ta kampen framför mål. Ungefär som när HV gjorde 1–0 och Victor Ejdsell vann kampen framför mål med Morgan Ellis.
Nu är det bara att hoppas att publiken ställer upp på lördag när det vankas en riktigt het drabbning med Frölunda och första matchen mellan Joel Lundqvist och Jimmie Ericsson den här säsongen.
Det kommer att bli tufft, spännande och sevärt. Rent av kanske lite grinigt om Joel Lundqvist inte får domsluten med sig.
Samtidigt har jag förestått hur mycket Joel betyder för sitt lag.
Fast nu känns det som att det är dags för Jimmie Ericsson att kliva fram och visa vad han betyder för sitt AIK.
För där finns det mycket mer att plocka ur.