Jag har varit med om många orättvisa saker i sportens värld. Men att Skellefteå AIK låg under med 1–0 efter första perioden var inte bara missvisande. Det var ren stöld.
Eller ska vi säga att det var AIK som inte fick inte fick sitt larmsystem att gå igång.
För det så många chanser som AIK skapade borde det inte bara varit ett-två eller tre mål. Jag räknade till fem solklara chanser. Förbundskaptenen Pär Mårts pratade om att det borde ha stått 0–3 efter 10 minuter och det är bara att hålla med.
Först frilägen för Mattias Ritola och John Norman. Där var det faktiskt målvakten Fredrik Pettersson-Wentzel som gjorde två utsökta räddningar.
Men hur Tim Heed kunde missa öppet mål är fortfarande en gåta. Med målvakten bortspelad lyckades han få pucken utanför den bortre stolpen. En prestation bara det.
Adam Pettersson hade också ett gyllene läge. Då räddade HV-backen Axel Eidtstedt med en skridskoparad.
Och för Pettersson-Wenzel släppte en puck förbi sig då var Martin Thörnberg och slog bort Pär Lindholms skott på mållinjen. Istället gjorde HV periodens enda mål på ett av sina fyra skott.
Då tänkte jag att det här var en sådan där match där AIK inte skulle få vinna och behålla sin svit som skulle utökas till 15 raka.
Nu jämnade matchen ut sig i andra perioden. Även om det kändes som att AIK fortfarande förde spelet.
Andrew Calof var lika het som en braskamin och satte själv 1–1 och spelade sedan fram Marcus Pettersson till 2–2.
Och i tredje rundan kom segermålet. Patrik Zackrisson inte allt för hårda skott på en perfekt passning av Mattias Ritola. Och naturligtvis ett andrapass till Andrew Calof - mannen med flyt just nu.
Nu höll sviten och det känns som att AIK just nu är så fyllt av självförtroende och dessutom så vältränade att det är svårt att stoppa lagmaskinen.
Den här gången gladdes jag över det fina backspelet där Anton Lindholm visade att han trivs utmärkt i den här typen av hårdföra matcher. Det är en fighter ut i skridskospetsarna som kommer att bli ändå bättre med fler matcher i benen.
Niclas Burström fick också beröm av förbundskaptenerna Pär Mårts och Peter Popovic och det förtjänar han så innerligt.
”Nisse” är ingen vän av stora ord utanför isen. Men på rinken tar han för sig på ett sätt som imponerar.
Nu väntar Brynäs i back-to-back. Ska sviten hålla?
