Hästhoppningens Peder Fredricson vann Jerringporiset. Foto: Jonas Ekstrˆmer/TT.
Sarah Sjöström var den givne vinnaren i mina ögon. Hennes guld och världsrekord i OS i Rio var bara det värd ett Jerringpris.
Men hon fyllde på medaljförrådet med både silver och brons de där minnesvärda veckorna.
Jag blev dessutom riktigt rörd när hennes lillebror Linus på scen med darrande röst berättade: ”Min storasyster Sarah är en av världens bästa simmare.”
Men Sarah fanns inte ens med i finalpasset den här gången. Istället vann ryttaren Peder Fredricson - eller om det nu var hans häst All In - som röstades fram.
Visst är det kul för ridsporten som verkligen satt i system att driva kampanjer för sina kandidater.
Men jag har svårt att förstå valet. Och det är föga tröst att Stenson fick priset som Årets manliga idrottare och Sarah Sjöström som Årets kvinnliga idrottare.
Däremot ärt jag riktigt glad att tv-sportens pris tillföll hockeykommentatorn Lena Sundqvist från Arvidsjaur. Hon är så himla duktig och hennes kamp mot näthatet är riktigt modigt.
Heja Lena!
Jag blev också rörd när Jan-Ove Waldner hyllades. Bordtennniskungen har en så sagolik karriär bakom sig. Dessutom verkar han vara en så trevlig och uppskattad lagkamrat och även motståndare.
Men det fanns förstås också andra väldigt känslosamma scener.
Inte minst när Ebba Forsberg sjöng Leonard Cohens så fina ”Halleluja” som en hyllning till både Cohen och de idrottsmän som visades på storbild och lämnat oss under 2016.
Först av alla fick vi se Anders Karlsson från Byske. En kille som jag både spelat fotboll mot och intervjuat flera gånger. En kille som alltid levde efter fair play både på och utanför idrottsarenorna.
Anders ställde dessutom upp och visade nya fotbollsarenan Behrn Arena i Örebro för mitt kompisgäng när vi var där något år före den tragiska olyckan som ändade Anders liv alldeles för tidigt.
Tårarna var omöjligt att hålla tillbaka i det läget och mina tankar går till Anders familj.
En annan som fanns med var också målvakt, Lennart ”Klimpen” Häggroth. En man som jag beundrade inte bara som hockeymålvakt. Utan också för hans kamp att bli kvitt sitt missbruk och sedan stöd för alla som råkat ut för samma sak.
Vila i frid ni båda stora idrottsmän och framförallt – människor.
