Jag måste direkt erkänna att jag är väldigt besviken på laget. FF hade inte ett enda avslut på mål första 45 minuterna.
När chanserna kom så togs skott i fel lägen. Det dribblades i tid och otid. Och inspelen från kanterna lyste helt med sin frånvaro.
Visst hade FF ett bollövertag. De trillade boll i sidled men så fort det skulle utmanas mot mål så hamnade passningarna fel.
Att dessutom Gällivare/Malmberget gjorde två mål på sina spelvändningar visar bara hur sårbart ett lag är som tappar boll i fel lägen. FF hamnade i en mot en situationer eller rena frilägen för gästerna.
Inte bra – snällt sagt.
Jag trodde faktiskt i min enfald att hemmalaget skulle komma ut laddade till tänderna efter paus. För jag kan inte tänka mig att en enda spelare var nöjd med sin insats.
Men icke. Det bara fortsatte i samma stil och FF var inte i närheten av att ta poäng.
Det går givetvis att skylla på tränarna om jag vill göra det lätt för mig.
Om tränarduon Dan Burlin och Fredrik Lindgren har en idé om hur fotboll ska spelas och inte lyckas sälja den till spelarna är det förstås allvarligt.
Men jag känner ändå att det här inte handlar om det. Utan det är mer en fråga om spelarnas attityd. Det finns alldeles för många exempel under matchen med höfter fäst, gnäll på domaren och medspelarna istället för en ruskigt hård löpning i defensiven när bollen slarvats bort.
Spelarna måste ta ansvar för sina egna insatser och utifrån det skapa en betydligt bättre laganda. Att som de tre musketörerna strida en för alla, alla för en.
Nu kan det naturligtvis också vara så att jag har haft alldeles för stora förväntningar på Skellefteå FF som lag. Analysen kanske behöver handla om att FF klarar kontraktet om de spelar på max av sitt kunnande.
Samtidigt känns det som att många spelare kan så ofantligt mycket bättre. Tobias Sandström har jag sett göra lysande matcher. Nu lyckades han med ingenting Grace Tanda är en talang, gjorde ett mål, men var i övrigt lika osynlig.
Jonathan Käller är en favoritspelare men nu spred han passningarna som en vattenspridare den här rekordvarma eftermiddagen.
Nu känner jag att det också är dags att hitta något positivt. Petter Gustafsson spelade sina första 90 minuter på väldigt länge och även om det märks en viss matchovana så finns där ett lugn och en säkerhet som kommer att smitta av sig på alla ungdomar.
Det var också märkbart att en spelare som Jacob Stephenson var borta, avstängd. Han är en härförare i de bakre leden och en sådan hade behövts den här eftermiddagen.
Det finns alldeles för många exempel under matchen med höfter fäst, gnäll på domaren och medspelarna.
