2-0 efter en frispark. Ilir Berisha fick alldeles för enkelt gå fram och nicka in bollen. Usel markering på Västerås bästa huvudspelare.
Det var inte bara jag som satt och suckade i inledningen av matchen på Norrvalla. Även om just suckarna kom i skymundan av de tillresta fansen från Västerås som verkligen hejade fram sitt lag.
Västerås visade också vilken skillnad det är på division I och division II.
VSK hade ett gigantiskt bollinnehav. Spelade sig fria ytor gång på gång.
Och inläggen från gästernas högerkant satte ideligen press på FF.
Jag måste erkänna att det hade inte varit orättvist om Västerås gjorde både fyra och fem mål. Så stor var skillnaden mellan lagen.
Varför det blev så här är svårt att säga. Premiärnerver förstås. Många av spelarna har inte varit med tidigare på den här nivån.
De tidiga insläppen innebar också att spelarna jagade boll en och en istället för ett samlat försvar. Alltså en form av överambition. För att ett presspel ska fungera behövs det att spelarna hjälps åt. Och speciellt på FF:s vänsterkant fungerade det inte alls.
Gästerna hittade också ideligen ytor mellan sitt mittfält och anfall. Ett typiskt scenario där hemmaspelarna blev för försiktiga och inte vågade pressa vare sig bollhållare eller bollmottagare.
Precis som jag upptäckte också FF:s tränarduo att det behövdes göra någonting. Även om jag kanske tagit det bytet redan efter 20 minuter när Kenneth Mukisa nu kom in efter paus.
För hans inhopp gav FF en helt annan stabilitet på mittmittfältet. Kenneth vann närkamper, jag tror inte FF vann en enda i första halvlek, och då fick också FF igång sitt eget spel.
Nu skapade FF kanske inte chanser för att hämta in 0–3 underläget. Men där fanns i alla fall en vilja att gå framåt och hålla bollen inom laget.
Kan FF spela som i andra halvlek under 90 minuter kommer de definitivt inte bli en slagpåse i den här serien.
För det finns kvaliteter i laget. Nyförvärven Eddy Prugh och Sebastian Shafei Åman var till exempel FF:s bästa spelare.
Eddy Prugh har både offensiva och defensiva kvaliteter och ger aldrig en boll förlorad.
Sebastian Shafei Åman var redan under tiden i Morön en favorit med sitt härliga klipp i steget och förmågan att utmana motståndarna. Han kan mycket väl vara nästa Skellefteprodukt som spelar högre upp i seriesystemet redan nästa år.
Leo Englund har potential att tillhöra skytteligatoppen. Men FF måste hitta vettigare bollar att mata honom med. I första halvlek fick han knappt röra bollen. Jo, en gång och då blev det ett ribbskott av den bollkontakten.