Leo Englund.
En skadefylld vårsäsong i superettan har passerat och äntligen kan han se fram emot en skadefri höst. Men först har han laddat upp på hemmaplan med fiske och bad i föräldrarnas stugor.
– Klart man saknat att vara hemma, det är nu man kommer ihåg hur skönt det är att vara här, säger Leo och drar upp fötterna ur vattnet, "så de hinner torka innan jag ska hem".
Att steget från division II till superettan skulle bli tufft var klart på förhand. Men än värre har det blivit av alla skador.
– Kroppen var inte van vid träningsdosen och tempot, det blev som en match för mig på varje träning. Jag fick en muskelbristning nästan direkt, och sen fick jag problem med ett muskelfäste och blev borta ända till seriepremiären. Först då började min försäsong.
Med andra ord – det har inte blivit särskilt mycket fotbollsspelande i år. Han uppskattar det själv till att han har tränat fotboll i en och en halv månad sedan januari. En fotskada har lagts till skadekontot och det har bara blivit två korta inhopp i superettan samt spel med U21. Annars har det mest handlat om rehabträning.
– Då har man fått göra det där jätteroliga, att sitta på träningscykeln. Ibland rullade vi ut cyklarna till planen så slapp man sitta i omklädningsrummet åtminstone. När du sen är frisk nog att springa så får du springa varje dag, det är inte så kul heller.
Att gå skadad är inte bara en fysisk kamp utan också en match för psyket.
– Skador är ju en del av fotbollen och det gäller att titta framåt. Det är lätt hänt att det känns tungt när man får veta att man blir borta en viss tid, man vill ju spela. Framförallt när man har kommit till en ny klubb och vill konkurrera från dag ett, och så får man inte chansen att göra det.
Förutom skadorna har han trivts bra under sitt första halvår i Sundsvall. Han gillar staden och hänger med lagkamraterna.
– Det gäller att hitta saker att göra vid sidan om så det inte blir så mycket dötid, säger Leo som för första gången spelar fotboll på heltid.
– Jag jobbade väl inte ihjäl mig när jag spelade i Skellefteå heller, utan den stora skillnaden är att i FF tränade vi på eftermiddagarna och i Sundsvall är det alltid på förmiddagarna.
Målsinnet finns kvar, även om målen inte kommit i superettan, utan i U21-serien. Senaste målet kom på klassiska Stora Valla i Degerfors. Som spelare känner han att han har anpassat sitt spel till det högre tempot, färre tillslag och ett enklare spel.
Han konkurrerar främst med Johan Eklund och Pa Dibba, båda med allsvensk rutin, om en av två platser på topp. Men då Leo gick skadad flyttades även förre Umeå FC-spelaren Adam Chennoufi upp som forward.
– Det är en helt annan konkurrens än det var i FF. Nu har jag fått träna ett tag utan att ha haft ont och det känns bättre för varje vecka som går. Nu hoppas jag bara på att få vara frisk och spela fotboll.
Leo Englund är äntligen skadefri och ser fram emot höstsäsongen. Foto: Peter Wikberg.