Krönika: Krävs att han kliver fram för att lyfta AIK

Holloway har rekordet i slutspel när det gäller poäng. AIK-forwarden måste kliva fram även i det här slutspelet om AIK ska lyfta.

Holloway har rekordet i slutspel när det gäller poäng. AIK-forwarden måste kliva fram även i det här slutspelet om AIK ska lyfta.

Foto: Nils Petter Nilsson/TT

Sport2019-03-23 08:15
undefined
Holloway har rekordet i slutspel när det gäller poäng. AIK-forwarden måste kliva fram även i det här slutspelet om AIK ska lyfta.

På förhand känns det mer ovisst än på länge. AIK slår på nytt ur underläge och går på nytt in i ett slutspel utan att vara någon av de tunga förhandsfavoriterna. Ska laget ta sig förbi Djurgården måste all rutin fram. Laget måste också var beredd i högre grad att spela ut alla kort som finns för att vinna.

Skiftet efter de sex raka finalerna kom fort. Redan säsongen efter den finalförlusten mot Frölunda 2016, var det uppenbart att AIK hade tappat mark. Femteplatsen i serien och utträdet redan i kvartsfinal blev ett jobbigt kvitto på det. Bert Robertsson är en av de som ser tillbaka på säsongen i dag som en av de mest svidande förlusterna senaste åren.

De berömda marginalerna gick inte AIK:s väg när de föll i sudden death i den sjunde matchen. Och det var inte någon slump heller. Frölunda ville mer. De var beredd att göra allt för vinna och vände 1–3 till 4–3.

Tränaren Fredrik Öberg fick sparken, men de sportsliga fallet lastas alldeles för tungt på Öberg.

Det påtagliga i den kvartsfinalen var att AIK hade prickat formen bra. Spelmässigt var laget vassare än Frölunda. Samtidigt blev det en dyrköpt läxa att i slutspel räcker det inte bara att pricka formen.

Därför brukar rutin ofta ha ett större värde i slutspel än under seriens gång och om det är något AIK har – är det rutin.

Men det finns fler saker än rutin som är en faktor. Under slutspel finns det en viss sorts spelare som växer och blir bättre. Det finns även motsatsen, de som inte trivs när allt ställs på sin spets.

För AIK är det förstås blytungt att Jimmie Ericsson saknas på isen. Han var ledaren på isen när AIK tog sina två SM-guld. Han saknades också den där sjundematchen som AIK föll i Göteborg för snart två år sedan. AIK skeppade även i väg spelaren som verkligen är känd att vara en riktig slutspelsjoker i form av Juhamatti Aaltonen.

Så i det här slutspelet kommer det krävas för AIK att andra spelare kliver fram och vill vara i hetluften. Eller kanske kliver tillbaka.

Elias Pettersson slår rekord på löpande band och var magnifik i förra årets slutspel, när Växjö detroniserade AIK i finalen. Men Pettersson kunde inte rå på Bud Holloways slutspelsrekord från 2012, när kanadensaren noterade 23 poäng på 19 matcher.

På senare har Holloway förvisso fört en mer anonym tillvaro och har inte varit speciellt framträdande de två senaste slutspelen. Men under säsongen har han blixtrat till, så när man letar efter mer kapacitet, måste Holloway vara en del av den. Största frågetecknet i AIK är Mathis Olimb, som har ett väldigt ojämnt slutspelsfacit.

Djurgården har haft höga förväntningar på sig den här säsongen och tippades av många högre upp i serien. Laget har kvalitéer och är tunga att möta, men är ändå ett av de lagen som inte känns som en guldkandidat i likhet med AIK.

Laget har en del intressanta spelare för slutspel, som tunga förvärvet av backen Jason Garrison. Spelaren med alla NHL-meriter konkurrerar om att ha SHL:s största biceps, även om relevansen av det kan diskuteras ur ett slutspelsperspektiv.

Första matchen i dag på Hovet kommer att sätta tonen för den här oförutsägbara kvartsfinalserien. Tillsammans med Luleå–Växjö är de tätaste matchningen sannolikt.

Ingen av de här matchserierna lär ta slut innan match sex.

Nu börjar det.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!