När Bodbäckssiv och Jessica Lindgren vann Derbystoet i Östersund på fredagskvällen var det en av Skelleftetravets största segrar genom tiderna.
Penningmässigt är det den största någonsin. Förstapriset var på hela 450 000 kronor och då Jessica äger hästen själv tillsammans med sambon Magnus Carlsson så förstår ni kanske vilken jättetriumf det var för den lilla travamatören från Kågemarken.
Jag var själv på plats på Bergsåker 1996 då Bodbäckspålle och Stig Lindmark vann SM. Sedan jag började gå på trav på 80-talet är det antagligen den mest prestigetyngda segern som vunnits av en tränare med hemmaadress Skelleftetravet. Och det är ungefär i det facket som Bodbäckssiv hamnar. Hennes seger är av de största i banans historia, och då syftar jag inte bara på förstaprisets storlek.
När Bodbäckspålle vann sin SM-titel 1996 var segerchecken på 200 000 kronor. Sedan dess har prismedlen inom travet ökat en hel del. Det måste man komma ihåg. Det mesta som Stig Lindmark körde in på ett bräde var då järnmärren Sandy Brodda var tvåa i Stochampionatet på Axevalla 1991 och tjänade 375 000 kronor.
Bodbäckssivs stora seger kom överraskande med tanke på att Jessica Lindgren inte kunnat förbereda sin stjärna på ett optimalt sätt inför årets största uppgift. Det började med långvariga halsproblem i vintras. Efter en dålig årsdebut i mars kom halsinfektionerna tillbaka och när hon äntligen var på väg mot start igen så tvingades man att behandla en kota.
Likafullt lyckades Jessica sätta Bodbäckssiv i sådan form att hon trots en safety-start och fjärdespår runt sista sväng kunde vinna på nytt svenskt rekord. Det säger en del om hästens grundkapacitet.
Inför kvalen till Derbystoet hade Jessica bara kört ett enda lopp i år. Ändå funderade hon knappast någon gång på att anlita någon av de mer etablerade hyrkuskarna. Jessica ville köra själv. Precis som hon alltid har gjort.
Det finns dem som skakat på huvudet åt detta. Ja, det finns till och med dem som framfört att jag borde skriva hur illa hon kör i syfte att få henne att leja någon catchdriver istället.
Jag tror inte Jessica brytt sig ett skvatt om vad jag har för åsikter om hennes styrningar. Dessutom har jag alltid gillat att hon går sina egna vägar och inte gör som många andra amatörer – det vill säga betalar en hyrkusk och ställer sig vid sidan av.
Styrningen i Östersund var också ett kvitto på att Jessica utvecklats som kusk. Att hon aldrig blir lika bra som de bästa proffsen är hon fullt medveten om. Det behöver inte andra påtala.
XXX
Ikväll skulle det ha körts fyra kallblodsrace och sex varmblodslopp i Skellefteå. Så blev det inte. Efter anmälningarna ströks ett montélopp för kallblod där det endast hade blivit sex startande – och istället delades ett varmblodslopp med hela 34 anmälda.
Givetvis ett korrekt beslut även om kallblodsfolk, som talar i egen sak, har den motsatta uppfattningen.
Grundfelet är att det skrivs ut för många kallblodslopp på våra breddgrader. I förhållande till antalet anmälda hästar är det faktiskt så.