Björn Damm går igenom laguppställningen innan pucken släpps i matchen mot Mighty Moose.
Det är två timmar kvar till match och omklädningsrum nummer sex inne i Dragonen har bokats för Burträsk Oldies. En korridor bort håller motståndaren Mighty Moose till.
Domare, sekretariat och ismaskin är bokade sedan flera månader tillbaka i tiden för denna mycket speciella dag. För det är nu Burträsk äntligen ska få spela en riktig veteranmatch.
Men lite nerver ställde till det under morgonen för vissa i laget. Petter Mellqvist glömde sitt ombyte hemma i Burträsk och fick svänga förbi Stadium för att köpa extra kallingar. Och även ett par cheeseburgare som han förvarar i en pappåse som mellanmål.
Linus Rauhala packar upp sina benskydd ur trunken och konstaterar att de är riktigt tunna och mest ser ut som en knattespelares fotbollsskydd.
– Hoppas de inte slashar så mycket, säger han och skrattar till.
Inne i Burträsks omklädningsrum har 13 spelare och en målvakt samlats. Sex stycken saknas och gubbarna kan då bara ställa upp två femmor plus tre forwards.
Burträsk fick bara med sig fyra backar till Umeå, något som försvårade vem som skulle spela när i tre kedjor.
Men förutom frågetecknen kring hur de spela med fyra roterande backar, och vart de ska kyla alla öl någonstans så är den största frågan vart fan Mattias Jonsson är.
– Han har aldrig sett en ismaskin i hela sitt liv för han är alltid sen när vi ska köra, säger Alfred Sehlstedt samtidigt som han trär på sig målvaktsskydden.
Björn Damm berättar att Jonsson har sovit med en hink bredvid sängen under natten då han kände sig magsjuk.
– Vi får nog ställa ut en hink i båset tror jag, säger Damm samtidigt som han försöker få tag på Jonsson över telefon.
En halvtimme innan Burträsk ska ut på isen för att värma anländer Jonsson äntligen, och är en aning svettig och blek. Och till råga på allt har han glömt benskydden hemma.
– Alltså, min klubba är inte den svagaste länken, det är hela kroppen, säger han och torkar sig med händerna i pannan.
Drömmen blev sann för Burträsks veteranlag – fick inbjudan till match: ”Vi är vråltaggade”Damm läser upp femmorna iklädd en svart polotröja där han sytt in det klassiska ”Trygg Hansa”-märket på kragen. Även om han är tränare, eller alltiallo i laget, har han inte tillräckligt stort manskap för att inte spela själv. Så han har placerat ut sig som vänsterforward.
– Du toppar med dig själv alltså? frågar Sehlstedt och höjer ögonbrynen.
– Ja, vi kom överens om att han gör minst skada där, svarar Lars Isaksson som ska spela center i förstakedjan.
Ute i ishallen är det varmt. Riktigt varmt om man jämför med Isbjörnen hemma i Burträsk. Och i högtalarna spelas ”Thunderstruck” med AC/DC när lagen äntrar isen tio minuter innan nedsläpp.
Samuel Olofsson och Robert Wikström kämpar med att få ut pucken ur egen zon.
Efter sex minuter och 14 sekunder har Mighty Moose gjort matchens första mål efter att Mellqvist utvisats två minuter för tripping. Ingen kanonstart för Burträsk.
Men två minuter senare kvitterar Markus Lindberg och Burträskbänken slår klubborna i sargen så det ekar i hela hallen.
Rauhala utökar till 2–1 innan periodpausen. Och pausen var en efterlängtad sådan då kalla cheeseburgare, kexchoklad och bananer plockas fram snabbt under taktiksnacket.
– Inte för att jag kan något, men spelet i egen zon måste fan bli bättre. Ni som kan hockey, hur löser vi det då? undrar Damm samtidigt som svetten droppar ner från pannan.
– Jag tycker vi ska ha hårdare press i förstaläget. Vi går bara och duttar längs sargen, säger Isaksson.
– Ja, och vi slår ju bort minst 50 procent av passningarna så de blir till skit. Håller vi pucken blir det mycket enklare för oss, säger Lindberg.
– Har vi möjlighet att få fem backar? undrar Mikael Westman uppgivet.
– Ja, till nästa säsong kanske, svarar Damm.
Petter Mellqvist käkar en kall cheeseburgare under pausen. Mikael Westman och Markus Lindberg pustar ut inför tredje perioden.
Andra perioden drar igång och taktiksnacket verkar ha gett gubbarna ny energi. Men ju längre mittenakten fortskrider desto blekare blir magsjuke Jonsson. Men han lyckas få en assist på 3–2-målet. Dock inte på ett speciellt bekvämt sätt då någon sköt pucken i halsen på honom så den studsade till Tobias Boman som satte den i nätet.
Inför tredje visar resultattavlan 5–4 till Burträsk. Innan perioden startas spelas den gamla 70-tals dängan ”Älgarna demonstrerar” i högtalarna. Ett låtval som funkar bra då hemmalaget lyckas kvitterade nästan precis efter att pucken släpptes i mittzon.
Men åtta minuter senare kommer guldläget där Erik Pettersson får fatt på en lös puck framför Moose-kassen och sätter det avgörande 6–5-målet. Och det kanske var smart av Mellqvist att trycka i sig alla de där kalla hamburgarna, för med en minut kvar sprätte han in 7–5 i tom kasse.
Efter matchen skiter bägge lagen i Corona-risken och skakar hand med varandra. Burträsk är dyngsvettiga, men ack så glada och nöjda. Och Jonsson överlevde med nöd och näppe.
Isaksson blir förste man att knäcka en bärs inne i omklädningsrummet samtidigt som matchhjälten Pettersson ställer upp på intervju.
Burträsk vann till slut med 7–5 och tog därmed första segern på tre år.
– Det här var ju jävligt roligt. Men första perioden var värst och sämst. Sen i de andra två åkte vi bättre och spelade mer fysiskt. Passningarna satt på bladen och vårt powerplay funkade till slut. Och mitt mål kändes väldigt bra, säger han och ler brett.
Nästa säsong kommer Burträsk få spela ännu mer. Mighty Moose flaggade för revanschmatch direkt efter avblåsning och på hemmaplan har Medle och Byske hört av sig.
– Ja, vi får nog börja göra ett spelschema nästa säsong tror jag, säger Pettersson nöjt.
Och Damm som så länge drömt om att hans lag ska få bekänna färg på riktigt ute på isen i skarpt läge ser fram emot vad som komma skall.
– Det här är ju bara början inför nästa säsong. Och nu när vi tagit vår första seger på tre år kommer nog ingen sluta i laget. Vi kommer orka många år till.
Burträsk är inte ensamma längre och har fått blodad tand. De fick dessutom smaka på fesljummen segeröl. För något godare finns inte.
Runt midnatt samlades hela laget på ett fullsatt Olearys i Umeå för att fira segern. På scenen stod ett husband som kände igen dem när de klev in genom dörrarna.
– Den här tillägnas gubbarna i Burträsk Oldies som är på besök, ropade sångaren ut i mikrofonen och sen spelade bandet Eddie Meduzas röjarlåt “Mera Brännvin” samtidigt som laget skrattade så de tjöt.
Från vänster längst fram: Lars Isaksson, Alfred Sehlstedt, Samuel Olofsson, Oskar Boström och Linus Rauhala. Från vänster längst bak: Robert Wikström, Tobias Boman, Petter Mellqvist, Björn Damm, Erik Pettersson, Markus Lindberg, Mattias Jonsson, Robert Lövgren och Mikael Westman.