Tomhet, tårar och frustration. Känslorna gick inte att hålla tillbaka för många av Sunnanåspelarna efter 0–2 hemma mot Sundsvall. Hemmamatcher mot övriga bottenlag bara måste man vinna och känslan var helt klart att rädslan att förlora tog över för Sunnanå.
Inte ens vid underläge 0–1 och 20 minuter kvar vågade hemmalaget verkligen flytta upp och gå för det. Osäkerheten är för stor och det är inte konstigt med tränare som lämnat och nyckelspelare som försvunnit på löpande band. Kontinuiteten har inte funnits den här säsongen och i sådana här lägen är det självklart att det sätter sina spår.
När spelare försvunnit har SSK tvingats ligga i på värvningsfronten på slutet. Det har resulterat i tre amerikanskor som samtliga spelade i matchen mot Sundsvall.
Hur skötte de sig?
Ja, Caroline van Slambrouck är ett ruskigt starkt tillskott som garanterat är bland seriens bästa mittbackar. Amerikanskan förlorade inte en enda duell. Där har Sunnanå verkligen prickat rätt.
Samantha Lofton hade en betydligt tuffare dag. Hon har skadebekymmer och det syntes mer än väl att de inte var läkta under matchen mot Sundsvall. Lofton haltade mer eller mindre varje gång bollen inte var i närheten och kom gång på gång fel in i situationerna.
Chanel Johnson har fina kvalitéer, bra touch, bra blick och fin teknik. Däremot kastades runt på tre olika positioner under sin första match i SSK och efter två träningar med laget. Då är det svårt att glänsa.
Just nu talar nästan ingenting för att Sunnanå ska klara sig kvar i elitettan. Det är någonstans där laget måste hitta tillbaka igen. Nu handlar det om att släppa allt vad press heter, våga tro på det och våga gå för det. Kvalitéerna finns, men att lita på det när man ligger sist i serien är inte svårt. Det är ruskigt svårt. Där har tränare Martti Tikkanen helt klart någonting att bita i.
