Jon Persson under VM i Halmstad.
Lag-VM
31-årige Jon Persson har en lång bordtenniskarriär bakom sig
Jag frågar om det är oförskämt att kalla honom en late bloomer, alltså en spelare som fått sitt internationella genombrott lite högre upp i åldrarna.
– Inte alls, jag kan hålla med om det. Men det har också sina förklaringar.
Jon Persson hade nämligen en lång period med skador.
– Först handlade det om diskbråck i ryggen. Sedan fick jag problem med axeln, kulan stod i princip rätt upp och nyckelbenet var skadat. Då var det faktiskt riktigt nära att jag skulle sluta. Jag ställde mig själv frågan: Ska jag verkligen hålla på med något som jag bara får ont av.
Reumatisk värk
Det här var under tiden i Söderhamn.
– Som tur var fick jag den hjälp jag behövde och kunde känna att jag hade mer att ge.
Är du helt frisk nu?
– Jag har faktiskt problem med reumatisk värk som jag får ta sprutor för. Men det gör att kroppen fungerar helt normal nu.
Det är nog inte många som vett hur mycket det krävs för att bli en bordtennisspelare av klass.
– Vi tränar pingis 5-6 timmar per dag, fördelat på två pass. Sedan fys på det. Det är många fotbollsspelare som blir förvånade att vi kör så mycket. De själva tränar en gång per dag.
Franska ligan
Jon Persson spelar ju numera i den franska ligan med Angers.
– Det har varit ett lyft för mig. Jag får spela tuffa matcher regelbundet och träna bättre.
Handlar det också om tryggheten utanför sportens värld?
– Du tänker på det ekonomiska? Visst är det bättre betalt i Frankrike, jag behöver inte oroa mig för pengar längre. Det skulle dessutom vara omöjligt att ha ett jobb vid sidan om när du spelar både i ligan och i landslaget.
Hur länge stannar du i Frankrike?
– Jag har kontrakt ett år till sedan får vi se vad som händer.
Till Kina
Nu blir det inte heller någon längre vila för Jon.
Redan på torsdag åker han tillbaka till Frankrike och sedan väntar turneringar i Hongkong och Kina.
– Intresset för bordtennis i Kina är enormt. Det är dessutom fortfarande i en klass för sig.
Det var ju just Kina Sverige föll mot i semifinalen med 3–0 i matcher. Jon förlorade mot världsfyran Xu Xin.
– De har så många bra spelare och en sådan konkurrens. Dessutom ligger de fortfarande en bit före oss när det gäller materialet.
Är det lika viktigt som tidigare?
– Jag skulle vilja säga ännu viktigare. Det är naturligtvis bra spelare också men de har en fördel när det gäller materialet.
Mamma och pappa
Men för Jon Persson är det nu bara att ta med sig det här bronset som är Sveriges första medalj sedan 2004.
– Det kommer nog ta några dagar till innan jag riktigt förstår. Det var fantastiskt att spela inför 3 000 åskådare i arenan. Det här är det största jag varit med om och kommer att ta med mig det resten av livet. Dessutom var det kul att morsan och farsan kommit ned från Norsjö för att titta.
I höst väntar så EM-spel för Sverige. Förhoppningsvis finns Jon Persson med i det svenska laget även då.
Det här är det största jag varit med om och kommer att ta med mig det resten av livet.