När Jon Persson började spela bordtennis var det en väldigt stor sport i Norsjö. Massor av barn och ungdomar huserade i pingishallen, bland dem Jons kompis Alexander Jonsson. Ändå tvekade Jon när Alexander ville att han skulle följa med och testa.
– Det var nog för att jag inte visste om jag kunde spela. Det var annat med fotboll, det visste jag att jag kunde så där kände jag mig säkrare, minns Jon.
Men när han väl tog mod till sig gick det bra direkt. Tävlingsdebuten som sjuåring på Träslaget i Burträsk slutade med seger och referatet i Norran vittnar om att Jon gjorde avtryck:
”Honom kommer det att bli någonting stort av”, berömde tävlingsledaren Henrik Andersson i det första av många urklipp som pappa Stellan och mamma Kerstin har sparat.
Det bästa minnet från de tidiga åren är segern i Bästa fyran 1997. Det var en riktigt rolig seger i en klassisk lagturnering där riksfinalen nu har lagts ned. Det är ett beslut som Jon sörjer.
– Det är väldigt synd. Det är i Bästa fyran många börjar, säger han.
Året efter blev det en tredjeplats i Pingisiadens riksfinal i Umeå. Där någonstans förstod Jon att han kunde mäta sig med de bästa i Sverige.
Nu började det rulla på ordentligt med SM-tävlingar, juniorlandslagsläger och ett lagbrons i junior-EM. En annan milstolpe var när han började spela med Söderhamn i elitserien 2005.
Den största framgången hittills är EM-bronset i dubbel tillsammans med Robert Svensson 2008.
– Det är egentligen först i efterhand som man tänker på hur stort och häftigt det var, säger Jon.
Året efter kom skadorna. Jon tvingades till uppehåll, spelade småskadad och fick flera säsonger mer eller mindre spolierade.
Det är först den här säsongen som han har kunnat spela utan problem. Förklaringen är han äntligen har fått bra hjälp av fystränare och ett mer individuellt upplägg som innebär mer fysträning och mindre bordtennis.
– Jag har också lärt mig att lyssna på kroppen, konstaterar Jon.
Det har gett resultat. Den gångna säsongen har varit den bästa hittills, Jon bidrog starkt till att Söderhamn tog ett överraskande SM-silver och i höst väntar nästa äventyr när han ska spela med topplaget Angers i den franska förstaligan.
Jon behövde inte fundera länge när anbudet kom.
– Jag hade redan sagt till Söderhamn att om jag får ett förslag så kommer jag att ta det. Att bli proffs i en utländsk klubb är en dröm jag har haft.
Den franska ligan är tillsammans med den tyska och den ryska den bästa ligan i Europa. Dessutom spelar Angers även i Champions League. Så Jon räknar med fler tuffa matcher mot bra motstånd vilket gör att han utvecklas som bordtennisspelare.
Livet som bordtennisproffs skiljer sig en del från livet som proffs i till exempel fotboll eller hockey. Det är inte lika stora pengar inblandade och Jon behöver heller inte flytta till Frankrike för att spela i ligan.
I stället ska han bo kvar i Söderhamn, där han bland annat ska träna med klubbkamraten Jens Lundquist. Sedan pendlar de tillsammans till Frankrike för att spela matcher.
– Det ska bli skoj när säsongen drar igång. Det blir roligt att göra något nytt.