Johanna Salo: ”Damfotbollen blommar och dör på samma gång”

Spelet frodas med flera lag i de högre serierna. Men underifrån dör sporten sakta. Finns det inte tillräckligt med spelare? Eller är konkurrensen så hård att man glömmer att det ska vara kul att spela också?

Foto: Norran

Sport2019-04-27 10:30
undefined

Morön spelar i Elitettan. Sunnanå spelar i Division I. Tänk vilka lag vi har i Skellefteå. Förlåt, jag ska rätta mig själv. Tänk vilka representationslag vi har i Skellefteå.

För under ytan, i juniorleden, ser det betydligt värre ut. Division I i flickklassen blev inte av. Det var bara fyra lag anmälda i hela Västerbotten. Det blev inte heller någon seniordivision IV. Därför spelar flera stycken i Division III.

På tal om Division III - lagen är väldigt unga. Förutom att flera damjuniorer är med plockas också allt yngre spelare upp. Det är klubbarnas enda val - spelarna slutar i de lägre divisionerna.

Är det bara att spelarna tappar sugen och inte vill spela länge? Eller är det så att pressen blir för hög när man kommer upp i ålder.

De flesta ungdomslag är överens om att det ska vara roligt att spela. De flesta klubbar över huvud taget menar nog att det ska vara roligt. Så varför vill så många sluta?

Är det inte tillräckligt roligt att spela i en lägre division?

Det kan vara så att pressen börjar bli för hög. Hela grejen med att spela fotboll för att det är kul kanske börjar brytas ner. Skellefteås fotboll är kanske bättre än någonsin, men frågan är om det förstör för de som bara vill spela på skoj?

Det finns förstås ljuspunkter. Skellefteå FF har plockat upp spelare som egentligen tänkt lägga skorna på hyllan och startat ett eget serielag. Där är fokus enbart på glädjen i att spela och en stark laganda.

Men platserna i de lägre divisionerna tilldelas ofta unga, hungriga spelare som fortfarande dömmer om eliten. Det är inte något fel med att uppmuntra juniorernas drömmar. Men man får inte glömma de andra spelarna på vägen. Det är tack vare dem vi har kunnat plocka fram talanger. Tack vare de där eldsjälarna som vill spela år efter år, men bara för glädjens skull.

Det finns ingenting som dödar spelglädje fortare än att bli tillsagd att du måste satsa. Det finns ingenting som dödar sporten så fort som att inte låta människor spela för glädjens skull. Om det inte finns några lag med spelare - hur hade ni tänkt att sporten skulle överleva då?

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!