Jon Persson var igår på besök i Skellefteå. Nu väntar han på svar kring OS.
Egentligen borde livet leka för Norsjösonen Jon Persson. Han var en stor anledning till att de svenska bordtennislaget kvalificerade sig för OS I Tokyo och när det internationella bordtennisförbundet släpper sin världsranking den 1 april, att nå sin bästa ranking någonsin. Men det är som alla vet inte vanliga tider. Anledningen till att allt nu förändrats stavas naturligtvis corona.
Men som sagt – den bästa noteringen tidigare var 49:e. Det var den 1 oktober 2018.
– Jo, jag kommer att ha den högsta rankingen någonsin. Runt 40-strecket kommer det att vara. Jag har inte räknat så mycket på det och det beror lite på vad de andra spelarna gjort. Men där omkring och det är roligt, säger Persson som var rankad 54 i världen i början av mars.
Anledningen till lyftet är en bra insats i World Tour-tävlingen i Qatar för ett par veckor sedan.
– Det var den enda tävlingen den månaden så det är anledningen till lyftet.
Kvartsfinal
I Qatar gick han till kvartsfinal.
– Det var ett hyfsat kval med lottningen. Jag spelade jäkligt bra och slog två bra spelare. Sedan hade jag lite tur och fick möta Qatarspelaren – som var inne i huvudturneringen bara för att de var värdnation – i första omgången och det blev 4–0.
Sedan slog han ut världsnian och landslagskompisen Mattias Falck, som ju är regerande silvermedaljör i VM i åttondelen.
– Jag gjorde en bra match och det var roligt att slå honom. Jag vann med 4–1. Jag förlorade mot honom i tyska öppna för två år sedan – så det var skönt att slå honom på touren nu. Jag har ju slagit honom två gånger i franska ligan när han spelade där. Det är lite halvviktigt och prestige.
I kvartsfinalen tog det stopp mot världstvåan Fan Zhendong.
– Han är ju inte världsetta längre – men jag spelade bra. Jag förlorade med 4–1 men hade chans på mer. Bland annat 9–9 i första set med egen serv och det måste jag få med mig. Men jag spelade sjukt bra.
Norsjösonen Jon Persson kan bara sitta och vänta in beskedet om OS.
Men Coronaviruset har ställt till det rejält i bordtennisvärlden.
Den stora Asienturnén som går på våren är inställd.
– Det är inget spel i franska ligan heller. Den är uppskjuten. Man får ju inte ens ta sig in i landet – så det är halvsvårt. Vi tränar på som vanligt i Söderhamn så länge den hallen får vara öppen. Vi försöker köra där. Vi kan inte göra annat. Det blir som en lång försäsong för en gångs skull.
Landslaget har ett läger planerat.
– 5–10 april är det bokat och som det ser ut nu ska vi kunna genomföra det. Men man vet ju inte.
Vad vet ni om OS?
– Ingenting. Jag vet lika mycket som du. Bara det att IOK vill att det ska genomföras. Men... jag tror att det ser mörkt ut.
Han missade OS 2012 på grund av skada och valdes bort till Rio 2016. 2020 är hans stora chans att få spela de olympiska spelen.
– Just nu funderar jag inte så mycket på det eftersom de säger att det ska bli av. Det är klart blir det uppskjutet ett år och man inte blir uttagen så skulle man bli ganska arg. Med tanke på att man fallit på målsnöret två gånger 2016 och 2020. Då tycker jag att jag borde fått vara med. Det är inte roliga saker som händer med corona – men att missa OS på grund av en sån sak då vet jag inte vad jag skulle göra. Jag kanske inte lägger av – men jag skulle bli oerhört besviken. OS är det största man kan vara med om. Att komma från ett litet samhälle långt upp i Norrland och vara med om något sånt skulle vara stort.
Han förväntas att bli uttagen efter starka insatser i lagsammanhang och även singel.
Hur bedömer du dina chanser om OS blir av?
– Normalt sätt borde jag bli uttagen nu. Det tycker jag själv personligen. Jag och Kristian (Karlsson) fungerar bra i dubbel också. Men det är ju lag jag snackar om nu. I singel är det kört. Där tas de två bästa på världsrankingen ut den första april och jag hinner inte i kapp Kristian som är tvåa av oss svenskar. Jag tycker inte att jag ska falla på min ålder nu heller som förra gången.
Han fyller 34 år i år och han erkänner att det är sista chansen.
– Så är det. Det hade varit skillnad om jag varit topp 10 i världen. Då hade jag säkert kunnat vara med nästa gång också. Men jag tycker att jag ska komma med nu.
Om det inte blir OS, vad händer då med din karriär?
– Klubblaget kommer jag att spela vidare i. Men landslaget blir en helt annan sak. Då du betalar saker själv så vet jag inte om det är värt att lägga ut 100 000-tals kronor på att resa runt och tävla och inte få tillbaka något. Då kan det bli så att man kör på i klubblaget och skaffar sig något mindre vid sidan av – tränare eller nånting. Men det är inget jag funderar på just nu egentligen – eller lite kanske.
Att OS är det stora målet och det han verkligen vill uppleva råder det ingen tvekan om.
– Om det blir OS och jag inte blir uttagen så kommer jag att bli sjukt less och varför skulle jag då spela vidare i landslaget och vara en utfyllnadsspelare? Då finns det ingen anledningen att fortsätta i landslaget. Jag skulle bli sjukt besviken om det blev OS och jag inte blev uttagen nu. Så är det.
"Normalt sätt borde jag bli uttagen nu. Det tycker jag själv personligen."