Hedvig Dahlberg
I helgen kördes den klassiska Novemberkåsan. Den körs på olika orter och är en av Sveriges äldsta och mest kända motorcykeltävlingar. Tävlingen är årlig, arrangeras av Svenska Motorklubben och har körts sedan 1915. Helgens kåsa kördes i Eskílstuna och den var rejält tuff. Fråga bara Hedvig Dahlberg som är lite mör när Norran får tag på henne två dagar efter tävlingen.
– Det blev bara tuffare och tuffare ju längre tävlingen på gick. Det var tufft från början redan. Dagsetappen gick bra men banan blir bara värre och värre ju fler folk som kör den. Så det tog ju längre och längre tid och man fastnade så sjukt mycket. Sedan började ju publiken gå hem när det blev senare och då hade man ingen hjälp och då tog det ännu längre tid, säger hon och skrattar.
Tidsbrist
Och tid hade hon inte.
– Tiden tog slut så jag hann inte i mål. Det var väldigt tufft.
Trots att hon inte gick i mål så är hon inte så besviken.
– Det var ju min första kåsa. Jag kan inte säga att jag är besviken, det var en tuff kåsa om man jämför med andra år tydligen. Jag visste ju knappt vad jag gav mig in på, säger hon och skrattar och fortsätter:
– Jag körde ändå tolv av fjorton prov. Ett varv består av fyra prov.
Säsongen är över
Även om det var tufft så kommer hon att köra Novemberkåsan igen.
– Ja, det måste jag ju göra, jag vill ju gärna gå i mål också.
Därmed kan hon ställa in motorcykeln i garaget för i år.
– Ja, nu är säsongen över. Det känns bra. Det är bara att förberedda sig inför nästa säsong.
Hon är nöjd med det hon har presterat.
– Det var en bra säsong med många bra tävlingar.
Vad värdesätter du mest under säsongen?
– Det är en väldigt svår fråga. Vinsten i Rännesslättsloppet var riktigt skön. Sedan var det en tredje plats i Gotland Grand National som var bra också och så kom jag fyra på SM. Det är svårt att värdera. Alla tävlingarna är fräna på olika sätt.
Fakta
Novemberkåsan
Körs som enduro typ 1, omfattar en sträcka på cirka 10 mil som körs ett varv på dagen och två varv på natten på skogsstigar och i terräng totalt omkring 30 mil.
I början av 1930-talet körde man 60–70 mil, men då mest på byvägar.
Novemberkåsan är numera känd för sina svåra passager som kan vara bäckar, myrar och vattendrag.
"Jag visste ju knappt vad jag gav mig in på."