Norrans skjutjärnsteam. Foto: Jeanette Lövgren. Text: Malin Christoffersson.
Det är en underbar försommarkväll. Fåglarna kvittrar och solen glittrar i den lilla tjärnen på baksidan av Vitberget. På parkeringen ett stenkast bort står 24 bilar parkerade och inne i den låga träbyggnaden med flagnande rödfärg råder full aktivitet.
Det är klubbmästerskap i precision med A-vapen och C-vapen för Skellefteå Pistolskytteförening och även serietävling i ”Årets skytt”. Ett 30-tal personer är i full färd med att ladda sina vapen och ta plats i de numrerade båsen som vetter ut mot tavlorna som står på rad 25 meter bort.
En av dem är Sofia Notstrand, 27 år, som började med pistolskytte i höstas och trivs bra i klubben.
– Jag har länge varit nyfiken på skytte och anmälde mig till en nybörjarkurs för att se om det är min grej och det blir bara roligare för varje gång, säger Sofia, som skjuter med C-vapen och kaliber 22, som nybörjare använder.
Intresset för skytte har ökat över hela landet, något som även Skellefteå Psf märkt av. I vinter har klubben haft två nybörjargrupper med nio skyttar i varje och förhoppningen är att flera av dem väljer att fortsätta.
För Sofia är målet givet.
– Planen är att ta licens i sommar och börja tävla på riktigt. För att få det krävs bland annat att man klarat ett antal guldserier med 46 poäng och jag hoppas kunna klara en idag.
Som nybörjare får man låna vapen av klubben och säkerheten är A och O. Det är alltid någon erfaren skytt från klubben med på träningen och det finns många regler att följa.
– Jag hade aldrig hanterat ett vapen tidigare så i början var det mycket nytt, men det är roligt också, säger Sofia och tar på sig hörselkåporna.
– Alla klara? Eld! ropar Sven Carlsson, skjutledare för kvällen.
En efter en höjer skyttarna sina pistoler och fokuserar på måltavlan. Skotten ekar när de kramar avtryckarna och en förlupen kula river upp ett moln av damm i slänten mot skogen. Doften av krut sprider sig i det lilla skyttebåset och tomhylsorna regnar ner på de dammiga golvplankorna.
Efter skjutningen lägger alla ner sina pistoler på bordet och backar undan några steg.
– Eld upphör! Patron ur, ropar Sven Carlsson.
Kontrollanten Erik Marklund kollar noga så alla vapen och magasin är tomma och helst pluggade. Efter det får ingen röra vapnen.
– Markera! ropar Sven och dörren till gården öppnas.
Gruset knastrar under ivriga fötter när skyttarna går fram emot tavlorna för att inspektera kvällens första resultat. Vissa verkar mer nöjda än andra och efter att summan noterats klistras svarta lappar över hålen så att tavlorna kan användas igen.
– Det blir dyrt om man ska byta tavla varje gång, förklarar Roger C Åström, klubbens ordförande och alltiallo.
Sofia inspekterar tavlan och rynkar något missbelåtet på ögonbrynen.
– Det var en dålig start för mig. Jag fick bara 42, men det kommer att bli bättre, säger hon.
En bit bort håller en av klubbens mer erfarna skyttar, Burt Johansson, på att göra sig redo för kvällens andra skjutning. Burt har hållit på med skytte i 32 år och brukar alltid hålla sig långt framme när det vankas tävling. Han har bland annat vunnit Norrlandsmästerskapen och kommit fyra på SM för yngre veteraner.
– Men det roligaste är nog när jag var på landslagsuttagning för 8–10 år sedan. Vi var ett 30-tal skyttar från hela landet som slogs om platserna. Jag gick inte vidare, men det var en upplevelse att få vara med, säger Burt, som även träffat Sveriges gamla mästerskytt Ragnar Skanåker.
– Jag träffade Skanåker på Nordiska Veteranmästerskapen för några år sedan och det är en trevlig prick. Han är ju ganska egensinnig, men står för det han tycker och det gillar jag, säger Burt, som är en förebild för många av de yngre skyttarna.
Det märks att sammanhållningen i klubben är bra. I pausen mellan skjutserierna skämtas det friskt och de mer erfarna skyttarna kommer gärna med tips till nybörjarna.
– Det är alltid roligt att träffas och det har faktiskt hänt att jag åkt härifrån utan att ha skjutit en enda serie! Sedan lär man känna många från andra ställen också när man åker runt och tävlar, berättar Burt.
– Det jag gillar med den här sporten är att man tävlar lika mycket mot sig själv som mot andra. Sedan får man inte bli arg om det går dåligt, för då blir det bara värre. Så det är en utmaning, säger Lennart Lundström och får medhåll av Sven Carlsson.
– Och sedan är det ju roligt för att man får träffa sina vänner, säger Sven.
– Eller inte träffa va? Det vill man ju helst inte... säger Gunilla Burman med ett leende och det märks att det är ett skämt som varit med tidigare.
Att skyttet är en mental utmaning verkar vara något som lockar de flesta.
– Jag sökte efter något helt annat där jag inte kunde tänka på jobbet och fastnade för pistolskytte. Det är en mental sport som kräver att man är helt fokuserad på det man gör, berättar Gunilla, som började skjuta pistol för fyra år sedan.
En som hängt med betydligt längre är Måns Åberg, 69 år, som hållit på med skytte sedan barnsben.
– Jag kan inte sluta helt enkelt! Det är alldeles för roligt. Jag växte upp i Flarken och började med luftpistol och luftgevär när jag var 6–7 år och tävlade alltid med brorsan. Och sedan har det rullat på, berättar Måns, som ser fram emot att kliva upp i H70 nästa år och inte har några som helst planer på att sluta.
– Det är ju en del av charmen med den här sporten, att man kan tävla tills man dör. Det påminner lite om golf eftersom det finns så många olika klasser, säger Burt.
För att bli en duktig skytt krävs god syn, stabilt handlag, koncentrationsförmåga och tålamod. En stor portion envishet är nog inte heller fel.
– Det gäller att man är skärpt när man kommer hit och sedan är det en fördel om man är stark i kroppen för då kan man hålla pistolen mer stilla, säger Sofia, som inte är helt nöjd med kvällens insats.
– Jag ville ju få 46 poäng, men fick 45 som bäst. Det känns lite irriterande men jag hoppas kunna skjuta en guldserie nästa gång istället. Det kommer när det kommer.
Förebild. Burt Johansson är den från klubben som lyckats bäst på senare år och hamnar ofta i topp när det vankas tävling. Han tävlar både med A-vapen och C-vapen.
Noggrann. Lennart Lundström skriver noggrant ned resultaten från skjutserien under insyn av Sven Carlsson, kvällens skjutledare.
Säkerhet. När man hanterar vapen är säkerheten A och O. Alla magasin och pistoler måste vara tomma innan någon får kliva ut på övningsbanan.
Siktar. Patrik Viklund var inte helt nöjd med sin insats. ”Nej, det gick inte så värst bra. Då ska man ju upp i Burtans klass”, säger Patrik och syftar på klubbens storskytt Burt Johansson.
Få tjejer. Sofia Notstrand började med pistolskytte i höstas och hoppas att fler tjejer ska våga prova på denna något grabbiga sport.
Fullt fokus. Det går inte att ha annat i tankarna om man ska få till ett bra resultat på skyttebanan. Det vet Sofia Notstrand och de andra i Skellefteå Pistolskytteförening.
Goda grannar. Sven Carlsson och Måns Åberg bor grannar på Kallholmen och tillbringar mycket tid tillsammans på skytteklubben. I fjol tävlade båda för Sverige när Nordiska veteranmästerskapet avgjordes och visst fick de med sig några medaljer hem.
Tuff brud. Gunilla Burman, Skellefteå, har hållit på med pistolskytte i fyra år. ”Det är jätteroligt! Det är en mental sport som kräver att man inte står och tänker på annat, precis det jag letade efter.”