Sussies hundvalp Sigge ska lära sig att jaga när han blir stor, men innan dess fokuserar han på att jaga kameralinser.
- NEJ! NEJ! NEJ!
Hundvalpen Sigge blir helt till sig när det kommer främmande hem till huset i Nyholm. Moröns lagkapten Susanne "Sussie" Åberg småspringer med krökt rygg runt i köket för att få tag på det lilla yrvädret som biter i tröjärmar och juckar mot stolsben.
– Jag skriker knappt så här mycket på fotbollsplanen, säger hon ståendes med händerna i midjan när hon blänger ner på valpen som oskyldigt lägger huvudet på sne.
Efter att hon ställt fram kaffet åker Sigge in i buren som står i vardagsrummet. Han har stört nog.
Sussie spelar sin tredje säsong som målvakt i Morön och är den mest meriterade spelaren i klubben. Hon har spelat i damallsvenskan med Kopparbergs/Göteborg senast 2010, AIK 2012 och Sunnanå 2013. Och elitettan är inte heller ovant för henne då hon spelade i den med Djurgården 2015, alltså året innan hon gick till Morön.
- Djurgården är en storklubb. Och det är inte Morön. Men det finns det en charm i att gå från en stockholmsklubb till en liten klubb i Skellefteå. Morön är verkligen en av de klubbarna som jag har närmast hjärtat, annars hade jag inte valt att spela här. Och det är häftigt att lilla Morön ska möta AIK och Bajen på Skogsvallen. Det ser jag fram emot mest.
En perfekt säsong
Att vara nykomling och för första gången bli det högst serieplacerade laget i stan är spännande, tycker hon.
Istället för att möta Kramfors Alliansen och Infjärdens SK ska nu Morön ställas mot anrika stockholmsklubbar. Och med på resan följer en hungrig, ung och sammansvetsat trupp.
– Vi har alltid haft en bra sammanhållning i laget och har väldigt roligt ihop. Och att vinna alla matcher som vi gjorde förra året var en riktigt stor bedrift. Och annars finns det inte så mycket negativt och säga för det gick så bra. Vi hade superkul och gjorde en perfekt säsong.
Morön under plåtningen av årets lagbild i Eddahallen.
En perfekt säsong kan man verkligen kalla Moröns facit från ifjol då de tog 18 raka vinster. Och sen avslutade de allt med att spöa Bollstanäs och hoppade upp till nästa utmaning.
– Förra året var det inget lag som straffade oss när vi gjorde misstag. Men om vi får dippar nu i elitettan då kommer vi att släppa in mål när det smäller till. Och det måste vi ha med oss, att försöka göra så jämna matcher som möjligt.
Under Sussies karriär har hon aldrig upplevt en ”helt perfekt säsong”. Det en på miljonen.
– Jag har då aldrig varit med om det och aldrig hört om något annat lag som haft det så, oavsett vilken klubb eller liga jag spelat i. Det är få förunnat. Och det kommer nog ingen av oss få vara med om igen.
Tar utmaningen på allvar
Sigge snarkar till inne i buren när Sussie berättar om utmaningen med att hantera pressen som ställs på ett lag som är nykomlingar. Ingenting kommer gratis och kritiker kommer granska dem noggrant under säsongen.
– Men jag tycker inte att vi har press på oss själva även fast vi så klart vill klara oss kvar som just nykomling. Allt annat vore ju superkonstigt. Nä, men det är ingen press på oss utan det är bara ut och köra. Kommer vara viktigt att ha kvar den här goa sammanhållningen vi hade förra året, att vi får med alla på tåget mot samma mål. Och att vi ska ha kul på vägen. För Morön har aldrig varit i elitettan innan och vi skriver historia.
Ord som återkommer under samtalet vid köksbordet är ”sammanhållning”, ”konkurrens” och ”lagbygge”. Det är viktigt för Sussie att alla i laget tar utmaningen på största allvar, men att de inte får glömma bort hur de kom dit och varför.
- Vi är en sammansvetsad trupp där de flesta valde att stanna kvar. Men för att klara sig i elitettan krävs ytterligare spetskompetens. Och med de värvningar vi har gjort, tillsammans med den trupp som följer med från division I till elitettan, har vi fått en bra blandning av både unga och mer rutinerade spelare. Just nu är vi många och det är tuff konkurrens på alla platser. Ska man spela gäller det att prestera på topp och det är så det ska vara. Man ska förtjäna sin plats.
Ta för sig
Som lagkapten är Sussie en tongivande ledare. Hon håller koll på böteslistan, hälsar på alla när hon kommer in till träningen och tar snacket direkt om någon gör fel på planen.
– Men jag hade inte mycket och göra som kapten på planen förra året, haha. Det kan man se på statistiken också då vi hade en riktigt bra defensiv. Jag fick ju mest stå och röka där bak. I år kommer jag nog få vara lite mer involverad i matcherna och pusha hårdare. Och jag tror vi kommer vi få jaga mycket boll. Och när vi väl vinner bollen måste vi kunna hålla i den, vilket vi kommer behöva jobba lite till med.
Truppen är redo att ta sig an sin nästa utmaning i elitettan.
Tillsammans med tränaren Fredrik Asplund har hon ett bra samarbeta. Även om hon kanske är den mer högljudda av dem två.
– Han har väldigt mycket kunskap, har en intressant spelidé, är pedagogisk och kommer alltid med ett bra humör till träningarna. En riktigt bra tränare helt enkelt. Jag har haft tränare som står och skriker ut på planen under matcher. Men Asplund är ju inte sådan, utan han är lugn. Och vill han inte skrika behöver han inte göra det. Det finns andra som kan göra det, säger hon och syftar på sig själv.
Men när det kommer till ljudstyrkan i omklädningsrummet ligger hon i lä mot de yngre spelarna.
– I början av säsongen skulle alla ta sin plats i omklädningsrummet då det inte var några bestämda platser sedan innan. Och det var så roligt för vi som är äldre satt på ena sidan, och de yngre var på den andra. Och det var ju bara tjatter, tjatter, tjatter från de yngre medan vi äldre bara satt och tittade på dem. De unga står för oljudet tycker jag.
En analys som får Sussie att låta väldigt gammal trots att hon är 27 år, vilket hon håller med om.
– Vet du vad jag känner mig ganska gammal, haha.
"En poäng, ett mål, en målskillnad"
Efter att kaffet tagit slut och samtalet har dragit ut på tiden är det dags för att åka in till Norrvalla. Sigge får också följa med till träningen, även om han får sitta i bilen under tiden. Men först ska han rastas.
– Snälla ta och kissa nu så jag får träna i fred, säger Sussie när hon vallar runt honom kring konstgräsplanen fem minuter innan träningen drar igång.
Sigges öron fladdrar i vinden när han springer runt och letar efter saker att tugga på istället.
För Sussie och Morön spelar det ingen roll hur de klarar sig kvar i elitettan. Bara att dem gör det.
– Jag struntar i om det är med en poäng, ett mål eller en målskillnad. Bara vi kan stanna. Vi har sagt att vi ska vara jobbiga att möta. Det ska inte vara lätt och ta poäng av oss i vår hemmaborg. Man ska som motståndarlag verkligen känna att Morön vill man inte möta igen, säger Sussie.