Vi sitter hemma hos Viktor i hans lägenhet i Umeå. Framför kaffekoppen börjar han berätta om det jobbiga och vemodiga beslutet att lägga handskarna på hyllan.
Beslutet har sakta börjat sjunka in för MMA-fightern. Han offentliggjorde på egen hand att karriären är över på sociala medier sent under söndagskvällen. Själv har han tagit avstamp mot en ny framtid och har hunnit bearbeta allt i några veckor.
Bakgrunden till att han så plötsligt väljer att lägga handskarna på hyllan är ett läkarbesked.
– Jag funderade över om vi skulle behöva skjuta fram matchen medan två läkare förklarade att jag måste vara försiktig resten av livet med smällar mot huvudet. De sa med all tydlighet att det inte går att fortsätta. Det är som det är, säger Gustafsson.
Han beskrivs som en person som praktiskt taget föddes mer eller mindre som fighter och jakten på utmaningar i kombination med nästan en total oräddhet. Nu sätter de här egenskaparna i kombination med riskerna stopp för fighterkarriären.
– Jag har ju nyligen blivit pappa också och har påbörjat en ny del av livet. Sånt hjälper ju till i ett sånt här läge. För det är en stor tomhet att det är slut nu. Samtidigt ser jag positivt på att jag inte har fått några men på något sätt. Jag slutar för att inte ta några dumma risker.
Finns risker
MMA är en ganska ung sport som snabbt har vuxit sig stark, men även kantats av mycket kritik på grund av sin bitvis extrema och våldsamma karaktär. Sporten blev invald under svenska budo och kampsportsförbundet 2008 och därmed även intagen i riksidrottsförbundet.
Det är en fullkontaktssport som kan liknas vid kampsportens formel 1, där reglementet är begränsat. Syftet med att reglementet är begränsat är att göra det så rättvist som möjligt för utövare med olika bakgrund att mötas i en kamp. Noterbart är ändå att reglementet är mer omfattande än inom proffsboxning.
Riskerna är en del av sporten, både på gott och ont.
– Det är en farlig sport. Det finns en mörk baksida, men det är något vi alla vet om och det är något som ingår att hantera. Det är ju också riskerna som gör det till en stor utmaning och det jag som gör att jag älskar sporten så mycket.
Sett till dödsfall är MMA långt ifrån högst på listan och inget dödsfall har skett i någon av de större organisationerna som UFC eller Bellator.
Kom tillbaka
Gustafsson har varit tufft drabbad tidigare. 2014 drabbades han av långvariga hjärnskakningssymptom.
Vad fick dig att komma tillbaka efter det?
– Jag hade mig själv att skylla då. Jag hade blivit knockad och förlorat en match, men struntade i alla symptom och tränade i alla fall. Jag lärde mig oerhört mycket av just det.
Han vilade i ett halvår, men tog sig sedan sakta tillbaka.
– Jag var oerhört försiktig. Jag sparrade inte på över ett år. Jag tog allt successivt. Från början var det inte ens tanke att jag skulle gå match igen, men under upptrappning kände jag allt mer att det kanske vore möjligt. Det blev också en personlig utmaning och test om jag verkligen hade drivet. Jag kände verkligen att jag hade det.
Höjdpunkter
Gustafsson har varit en stor publikfriare under sin karriär och satsningen tog fart med en flytt till Umeå och Renyi.
– En fantastisk klubb med oerhört hög nivå i allt. Tor Troeng, Andreas Ståhl och David Häggström var ju alla på väg uppåt när jag kom och det säger väl en del om hur bra det var. Det var ett perfekt ställe att utvecklas på.
Proffsdebuten skedde 2012 i Finland och började med seger.
– Det var en underbar känsla att vara i ringen och att vinna. Det är en av de bästa känslor du kan ha med tanke på hur hårt du får jobba för att ta dig dit.
Vad har du för höjdpunkter?
– Matcherna i Battle of Botnia var grymma att gå. Jag kommer ihåg när jag såg de första galorna och drömde om att få gå på hemmaplan. Även om det blev förluster var det en enorm upplevelse.
Totalt gick Gustafsson fem matcher med tre vinster som proffs. Han gick även flera thaiboxningsmatcher som proffs.
Hur ser du på framtiden?
– Jag och min familj planerar att flytta hem till Skellefteå nu när MMA-satsningen är över. Skellefteå är en bra och trygg stad. Sedan får vi se. Jag älskar verkligen sporten och kan mycket väl se mig själv som ledare och tränare.
Det finns en mörk baksida, men det är något vi alla vet om och det är något som ingår att hantera.