EFTER REGN KOMMER MYGG. Freja Morén kämpar mot myggen hemma i Norsjö efter hällregnet. Förbundskaptenen Tina Celinder Nygren har hjälpt till med sommarträningen under Norsjövistelsen. Foto: Peter Wikberg.
Freja hade aldrig varit en sportentusiast. Hon testade att spela fotboll men tröttnade. Det blev ett år som höjdhoppare. Volleyboll började hon med först som 13-åring då hon lämnat skolan i Norsjövallen och börjat i Norsjö.
– Alla spelade och alla var jätteduktiga. De suckade över hur dålig jag var, säger Freja.
Hon fick till och med höra att "det här kanske inte är din sport, Freja". Hon är vänsterhänt, men när Freja började slå med högern istället så lossnade det. Pusselbitarna föll på plats, "en riktig aha-upplevelse.
Som 16-åring blev det elitseriespel med Norsjö.
– Jag var inte så bra, men de ville ha med mig för att jag var lång. Sen hade jag en bra utvecklingskurva under de tre åren vi var i elitserien.
Men även om Freja blev bättre blev motivationen sämre. Sporten som var så svår i början, men så otroligt rolig att hon fortsatte, var inte kul längre. Hon fortsatte en säsong till i division I men sen stod det klart. Aldrig mer volleyboll. Trots inbjudan till landslaget och lockrop från elitserieklubbar.
Det var först när Lindesberg Volley lovade att betala biljetten ner för provträning, nästan ett år senare, som hon återvände till planen.
– Jag tränade två gånger med Norsjö före, men sen blev jag sjuk och kom till Lindesberg helt otränad. Jag kände mig sämst av alla.
Men det räckte för att få ett kontraktsförslag, som hon ratade. Men Josefin Tegenfalk som spelat tillsammans med Freja i Norsjö, gjorde allt för att locka ner henne.
– Hon taggade upp mig så mycket att jag ringde Lindesberg och frågade om jag kunde skriva under kontraktet de skickat tidigare. De blev så glada att de skickade ett bättre kontrakt. Sedan sa jag upp mig från jobbet och åkte ner. Min motivation kom tillbaka så här, säger Freja och knäpper med fingrarna.
Allt efter det är en volleybollsaga. SM-guld första säsongen och utsedd till matchens bästa spelare i den första finalmatchen.
– Jag kom in i avgörande set och rörde bollen fem gånger och det blev poäng varje gång.
Landslaget hörde av sig igen och den här gången tog hon chansen. Debuten kom mot Tjeckien, för en spelare som började som 13-åring utan naturlig talang.
– Många har mycket gratis och bara kan direkt. Jag fick jobba hårt och jag tror att man kan komma långt om man tvingas göra det från början. Jag utvecklas mycket fortfarande trots att jag är "gammal", och jag tror att det är för att jag tidigt lärde mig att jobba hårt.
Det var i Lindesberg det vände och även om Norsjö alltid är hemma är det på bättringsvägen hon vill vara.
– Sen den dagen jag satte min fot i Lindesberg har jag inte ångrat någonting. Allt som har hänt sen dess, det är det jag vill göra.
Sen den dagen jag satte min fot i Lindesberg har jag inte ångrat någonting
