Platsen i målvaktskassen var given för Tindra Holm redan från starten på hockeykarriären.
År 2016 blev Tindra Holm känd över hela Sverige som "Enda tjejen i tv-pucken”. SVT, radion, TT och resten av mediakåren skrev stora rubriker om den då 15-åriga målvakten från Skellefteå. Men enligt Tindra själv var det inget ovanligt alls att spela med killarna. Det funkar ju så.
– Jag började spela med killarna i Tre Kronors hockeyskola på söndagarna och sen när lagen bildades så fortsatte jag med dem. Och sen när det var dags för uttagning till TV-pucken åkte ju hela laget på de campen. Allteftersom gallrades spelare efter spelare bort och till sist var jag kvar och fick en plats. Och det var en cool upplevelse. Men killarna retade mig ganska mycket under träningarna. Speciellt när någon från radion skulle vara med på isen under en träning och störde alla. Det var lite jobbigt.
Trots den stora hypen blev det inte någon speltid. Hon fick som mest stå i båset under en match.
Tindras väg till målvaktskassen utstakades på samma sätt som för de flesta ishockeyspelare. Vid fem års ålder drog pappa och målvaktstränaren Krister Holm med henne till knatteskolor. På skakiga Bambi-ben fick hon lära sig att åka grillor. Hennes allra första match är svår att dra upp ur minnet – men något hon aldrig kommer glömma är SDHL-debuten när hon var 15 år och spelade i Skellefteå AIK:s U16-lag.
– Mamma kom in på mitt rum när jag skulle upp till skolan och sa att Luleå hade ringt. De hade sjuka målvakter och ville att jag skulle komma och stå. Min första reaktion var att tacka nej, men det kunde jag ju inte göra liksom. Så jag åkte dit och träffade deras målvaktstränare som berättade lite om laget. Hon sa bland annat att backen Jenni Hiirikoski spelade på ett visst sätt, och jag tänkte bara: ”Vem är Hiirikoski?” Jag hade noll koll på damhockeyspelare på den tiden och visste inte ens vem världens bästa back var, säger Tindra och skrattar.
Efter mötet var det dags för match. Uppvärmningen blev en skakig och nervös sådan. Bambi-benen kom tillbaka. Men laget som hon aldrig tränat med eller träffat tidigare peppade henne och sa att det inte var någon press på henne alls. Djurgården som stod för motståndet hade ingen chans när Luleå vann med 11–0.
Efter två säsonger i Modo är Tindra Holm nu klar för nya äventyr i Luleå.
Tävlingsinstinkten är djupt rotad i Tindra. Hon skrattar och minns tillbaka till när hon vid tolv års ålder råkade bryta armen på en motståndare under en fotbollsmatch.
– Jag har alltid gillat att träna och tävla hårt och blev van med det redan från början när jag körde med killarna. Jag har kommit fram till att jag är ganska ”röd” som person. Och en ”röd” gillar att tävla.
Färgen kommer från boken ”Omgiven av idioter” som beskriver olika personlighetstyper med färger. Ett grepp som Tindra gillar.
Och på tal om "rött" så har den färgen präglat hennes två senaste säsonger i SDHL i Modo. Totalt blev det 28 starter i den rödvita matchtröjan. Att hon hamnade i Modo säsongen 2018/2019 berodde på att hon sökte en större utmaning än vad Skellefteå AIK:s nystartade damlag kunde ge henne säsongen innan dess.
– Det gick inte att ställa höga krav på det AIK när allt var så nytt. Och jag var van med höga krav sedan innan. Så jag tränade med både tjejerna och killarna under en längre tid. Tror jag körde som mest fem pass på en dag. Men till slut valde jag att dra till Modo för jag ville komma upp högre och få en större utmaning.
Tindras första säsong i Modo var riktigt bra. Laget var starkt och hade ett bra driv. Men sen kom en tyngre säsong 2019. Istället för att jaga toppen fick Modo uppleva en jobbig kräftgång runt kvalstrecket. Fast den upplevelsen var utvecklande, berättar Tindra. Det var även samarbetet med den förra målvaktskollegan Klara Peslarova.
– Vi funkade bra tillsammans även om hon stod mest. Men jag tycker målvakter är bra på att samarbeta trots konkurrensen. Hon värvades från Tjeckien och fick lön, och jag gick på gymnasiet. Så det var inget konstigt med att hon fick mer tid i kassen. Men jag utmanade henne hela tiden och fick stå i några toppmatcher. Vi blev som ett eget lag i laget.
”Jag har alltid gillat att träna och tävla hårt och blev van med det redan från början när jag körde med killarna” säger Holm om ungdomsåren i Skellefteå AIK.
Nästa säsong är det topplaget Luleå som gäller. Och den nya målvaktskollegan blir landslagskeepern Sara Grahn. Och för att bli så redo som möjligt har Tindra tagit hjälp av AIK:s förra fystränare Jim Åman. Tillsammans har dom plockat fram en träningsplan som ska förbereda henne under denna långa försäsong.
– Jag går runt med konstant träningsvärk och har fått ner min arbetspuls. Jag gillar ju att träna hårt och hoppas att jobbet jag lagt ner under våren kommer synas på isen i vinter.
Något annat som Tindra jobbat med under en längre tid är den mentala biten.
– Första säsongen i Modo upplevde jag att nervositeten hämmade min prestation. Ibland blev det bara mål för att jag stod och tänkte att det skulle bli mål. Och det har jag tränat bort med hjälp av onlinekurser. Sen har jag släppt mina ticks där jag var tvungen att byta om på ett speciellt sätt och knacka med klubban i målramen ett visst antal gånger. Jag blev ju helt slut innan matcherna ens hade börjat. Nu är jag mer mogen och avslappnad, ser spelet med klubban bättre, jobbar snabbare med positionsspelet och sånt.
Tindra är en av tre lovande målvakter som kommit fram på damsidan från Skellefteå. De andra två är Miranda Dahlgren i AIK och Julia Nilsson som har lämnat Leksand för att återvända till AIK.
I Luleå får hon med supermeriterade Sara Grahn som målvaktskollega.
– Båda är jätteduktiga och har mycket talang. Jag tycker det är bra att vi är några som är på väg uppåt och det visar på att damlaget verkligen behövs här i stan. Då kan andra tjejer se att det är möjligt. Men sen får man själv se till att bli så bra som det bara går. Och jag är jätteglad att jag fick spela med killarna för det tror jag har gett mig mycket. Klivet över till damhockey var jättetufft för jag kände mig så dålig efter att ha spelat med killarna, men det gynnade mig till slut ändå. Att spela med killar är en bra skola och då är det viktigt att det finns tränare som välkomnar tjejer in i lagen. Och alla vi tre tjejer har ju spelat med killar, så det är ju ett bevis på att det var bra för oss.
Det har gått många år sedan hon var "den enda tjejen i laget". Men tack vare den erfarenheten är hon där hon vill vara. Kvar i SDHL och på väg mot toppen.
–Jag kommer få kriga för min speltid i Luleå, men det är jag van vid. Jag krigar hellre för min plats än att bara få den gratis.