38 mil tur och retur från Toronto till Belleville för att träffa Filip Gustavsson och Rebecka Frohm (t.h) för att senare på kvällen vinka av Pär Lindholm på Toronto Pearson International Airport. En galen men rolig dag.
Jag och kollegan Adam Savonen fick förmånen att åka på en NHL-resa till Toronto under en vecka i februari. Målsättningen var att producera så mycket material som möjligt, och vi hann bland annat med att träffa Kent McDonell, Adam Larsson, Rickard Hugg och givetvis se matcher med Toronto Maple Leafs.
En av dagarna åkte vi till Belleville där Kågesonen Filip Gustavsson bor tillsammans med sin sambo Rebecka Frohm. Filip spelar i Belleville Senators, som är farmarlag till Ottawa i NHL.
Det var en fantastiskt rolig dag med allt från en lång intervju hemma hos paret till ett besök i Belleville Senators hemmaarena och omklädningsrum. Vi avslutade vår tripp till Belleville – eller "Bellevegas som Filip Gustavsson skämtsamt kallar samhället för – med att käka mat med paret innan en bilresa tillbaks till Toronto väntade.
Det var dessutom match den kvällen då Buffalo Sabres gästade Maple Leafs. Och till råga på allt var det också sista dagen för övergångar i NHL. Sista tid att genomföra en trejd var 15.00 lokal tid och allt pekade på att Kusmarkssonen Pär Lindholm satt säkert.
När klockan passerat 15.00 så hade inget hänt. Lindholm såg då ut att bli kvar i Toronto vilket var skönt för mig och Savonen då vi skulle göra ett hemma hos-reportage med Pär och hans sambo dagen därpå.
Men en dryg timme efter deadline så briserade bomben ut: Lindholm hade blivit bortbytt. En trejd som förvånade de flesta, inte minst Pär själv.
Där och då var det snabba ryck och ett minst sagt stressat läge. Vi skulle åka på match men samtidigt så fick vi reda på att Lindholm skulle flyga till Winnipeg, dit han blivit bortbytt, vid 20.00.
Jag fick klartecken att åka med i taxin för att göra en intervju med Pär. I samma veva kom vi på att vi hade tre Maple Leafs-matchtröjor som vi lovat att ta med hem till Sverige med en autograf. Kruxet var bara det att tröjorna, med nummer 26 och Lindholms namn på ryggen, inte var uthämtade ännu. Så snabba ryck till butiken vars personal skrattade när vi skulle köpa ut en bortbytts spelares tröja. Därefter sprang jag för livet till taxin där Pär väntade.
Lindholm hade själv, mitt i kaoset, lyckats få med sig en penna. Med den signerade han snällt samtliga tröjor i taxin. Tröjor med ett lag han då inte tillhörde längre.
Jag gjorde intervjun med Pär på flygplatsen, tog en fika för att därefter ge honom en kram och önska honom stort lycka till i sin nya klubb.
En galen var då över. Ett minne för livet där jag bara kan säga tack till alla inblandade!