Will Hoare och Christian Scales har tagit plats i Skellefteå FF:s omklädningsrum.
I ungkarlslyan på tre rum och kök bjuder britterna Will Hoare och Christian Scales på te i soffan på klassiskt brittiskt manér. I köket står en kaffemaskin, men den används inte då killarna inte fått upp smaken än för kaffe. Men de har god tid på sig då de skrivit på varsitt tvåårskontrakt med Skellefteå FF.
Nyförvärven Will och Christian är 23 och 22 år gamla och har känt varandra sedan 2015 när de tränade och spelade tillsammans i Premier League-laget Crystal Palaces ungdomsakademi och senare A-lag. Vänskapen började när de fick platserna bredvid varandra i omklädningsrummet.
– Vi började snacka och hänga utanför träningarna. Och sen när vi bytte klubbar så höll vi kontakten och åkte också på utlandssemestrar tillsammans. Och till slut hamnade vi i Sverige. Vilket är lite konstigt, säger Will.
– Ja, det var lite konstigt, instämmer Christian.
Att två unga semi-proffs från den brittiska storklubben skulle hamna i nyligen degraderade Skellefteå FF kanske får flera att undra. Men för Will och Christian är den delen inte så konstig.
– De som undrar ska veta att vi har kommit hit för att landa på våra fötter igen. Det är en livsläxa för oss att få börja om. Att bredda sin horisont både på fotbollsplanen och i livet. Så varför skulle vi inte vilja komma hit? Det finns ingen anledning att rata klubben bara för att de degraderades förra säsongen. Skellefteå styrs proffesionellt och vi ser bara det positiva i allt för de ser det positiva i oss, säger Will.
Men en varsin kopp te i soffan hemma på Älvsbacka berättar Will Hoare och Christian Scales om varför de alltid bråkar om Arsenal och Tottenham.
Fostrade i Engelska storklubben
Efter att Christian lånades ut till League Two-laget Crawley Town, samt att han spelade med Leyton Orient, tog det stopp. Även Will fick det svårt efter att hans kontrakt med Newcastles reservlag löpte ut. Ingen klubb ville fortsätta satsa på killarna och då var det dags att välja. Stanna i England och leta sig ner genom seriesystemet präglat av hård konkurrens? Eller söka sig bortom hemlandets gränser?
– Min kompis Samuel ”Jay Jay” Naiwo, som tidigare provspelat med FF, förmedlade kontakten mellan klubben och vår agent. Och jag frågade Christian om han ville åka med mig till Sverige och spela fotboll igen. Vi hade inte så mycket annat för oss och han hängde på, säger Will.
Killarna klev av planet på Skellefteå flygplats i december för att provträna med laget i minus 27 grader. Ett chockerande första intryck enligt dem båda då de var för dåligt klädda. Men de gjorde sitt bästa genom att försöka visa FF:s tränare att de inte var ett par utsparkade semi-proffs. Och innan jul hörde klubben av sig med kontraktsförslag.
– Vår agent sa att Skellefteå ville investera i oss och ge oss tid att växa. Och ingen annan än FF visade den typen av intresse för oss, så det minsta vi kan göra är att tro på deras idé och satsa på det här. Vissa kanske tycker att det är ett stort steg att hoppa från en engelsk Premier League-klubb till division 2 i norra Sverige, men vi ser det inte så. De vill ha oss här och vi kände oss behövda, säger Will.
Nytt äventyr i Sverige
Äventyret med att testa på en ny kultur både på och utanför planen kom lägligt. Och att få göra den här resan med en kompis gjorde det extra kul då det är första gången som de spelar för en utländsk klubb.
– Jag har alltid velat spela utomlands då jag tycker att min stil inte riktigt passar engelsk fotboll, då det är ett väldigt fysiskt spel. Christian är snabb och atletisk. Och jag gillar att ha bollen mycket, men är inte lika teknisk och stark som honom. På något sätt har jag alltid vetat om att jag är begränsad med mitt spel hemma. Jag kunde liksom inte ta mig upp till nästa nivå och föredrog att njuta av fotbollen och försökte ha kul på planen med mina kompisar, säger Will.
Christian håller med.
– Vi vill ha kul och slippa tänka på pressen om att ta nästa steg i karriären där hemma. Här kan vi bygga upp oss själva och på nytt starta om våra karriärer, samtidigt som vi vill ta Skellefteå upp i divison I. Det är egentligen en perfekt matchning.
Bägge två har skrivit tvåårskontrakt med FF och hoppas kunna lyfta upp klubben i division I igen.
Broderligt gnabb sinsemellan
Will och Christian låter som två bröder ibland när de sitter i soffan på Älvsbacka och nästintill avslutar varandras meningar. Håller med och bekräftar. Det är tydligt att de trivs tillsammans som kompisar och lagkamrater. Men gnabbet dem emellan smyger sig in då och då.
– Will är en teknisk spelare som är högerfotad, och jag är vänsterfotad. Egentligen är vi varandras totala motsatser, faktiskt. Jag är blond och han är brunett. Han är högerfot, jag är vänster. Han är ett fejk-supporter av Arsenal, jag älskar Tottenham, säger Christian.
Will skrattar och berättar om de heliga lördagarna han upplevde som barn. Om den klassiska far-och-son-traditionen när han virade in sig i sitt favoritlags halsduk, trädde på sig matchtröjan med sin idols nummer på ryggen, tog pappa i handen och gick på fotboll. Crystal Palaces hemmaarena fanns runt knuten till familjehemmet, men pappa hejade West Ham. Efter ett tag var det bara Arsenal som gällde, vilket Christian är grymt skeptisk till då hans hjärta klappat för Tottenham sedan fem års ålder.
– Wills pappa är ett West Ham-fan, han växte upp med Crystal Palace, men han supportar Arsenal, säger Chris och skakar på huvudet.
– Ja, men mina äldre kusiner var på mig hela tiden och köpte häftiga tröjor till mig. Och sen är Arsenal en större klubb än Tottenham och Palace. Man vill väl alltid heja på en bra klubb, eller? säger Will och slår ut med armarna i soffan.
– Det kallas medgångssupporter, muttrar Christian sammanbitet.
Killarna berättar att nästan varje dag sen de blev kompisar har denna slitning puttrat relationen. Bråk i samband med Premier League-matcherna kommer och går.
– Ja, vi bråkar varje dag om Arsenal och Tottenham, säger Will.
– Vareviga dag. Så ta inte upp det ämnet igen då det är ett känsligt ämne, säger Christian och suckar.
Tre mål av Leo Englund, som lämnade klubben efter degraderingen till division 2, lade grunden till fjolårets första och enda seger. Matchen örebrolaget BK Forward slutade med 4–1-vinst till FF.
Tydligt mål i FF
I FF kommer Will spela med nummer sju på ryggen och Christian med tre. Och pressen att prestera är hård i år menar de, då deras mål är att få spela med FF division I igen.
– Skellefteå hade en tuff säsong förra året. Men om man tittar på resultaten i matcherna förlorade de aldrig med stora siffror. Det var de små marginalerna som avgjorde på slutet, samt att det blev för många oavgjorda matcher. Jag tycker inte att förra året var en katastrof, säger Will.
Christian instämmer att FF:s slutfacit på en vinst, tio oavgjorda och 19 förluster inte var riktigt så dålig som det såg ut på papper. Men att själva degraderingen kanske inte såg så bra ut.
– Det hade varit en riktigt dålig säsong om de inte vunnit en enda match och inte tagit poäng. Men jag kan förstå, om man ser det utifrån, att en vinst inte såg bra ut. Vi vill ta upp klubben igen. Och kanske tror många att vår historik med spel i en större klubb i England kanske kan ge oss förtur in i startelvan, men vi ser det inte så. Vi vill inte ha någon förtur eller genvägar till startelvan. Vi är här för att, som sagt, bygga upp oss själva och klubben till något nytt. Det är vår främsta uppgift. Och att ha kul tillsammans.
Och den resan börjar nu på lördag i premiärmatchen mot länsrivalen IFK Umeå. En match som Will och Christian länge sett fram emot.
– Vi vill bara att det ska sätta igång nu. Att det ska bli sommar och vi får visa vad vi går för. Kommer bli ett spännande år, säger Christian.
Premiär i division 2 står för dörren och FF tränade för fullt sista veckan.