Morön har varit ett charmigt lag offensivt under våren, samtidigt som laget har stundtals släppt in lite väl många mål bakåt.
I vårmötet med Assi blev laget hårt straffat både centralt på planen, med det numerära underläget på innermittfältet med två spelare mot Assis tre, samtidigt som Skelleftelaget även hade kvalitativt underläge i egen box – då två av Assis tre mål kom på inlägg in i straffområdet.
Således var den taktiska förändringen från 3–4–3 till 4-3–3 inte bara ett gäng sifferkombinationer - utan också fullt rimlig, och i slutändan väldigt lyckad.
Moröns första halvlek var väldigt defensivt balanserad. Med fyra, i grund och botten, mittbackar i backlinjen var de starka på egen planhalva – och täckningen framför backlinjen stod unga Thea Bergsten för genom en väldigt stabil prestation.
Morön släppte egentligen inte till någon målchans under matchens första 45 minuter – utom en, och då blev laget straffat i form av ett baklängesmål.
Återigen blev laget lite bolltittande i eget straffområde och ingen hade koll på Ernestina Abambila som smög fram vid den bakre ytan.
Även om Morön inte släppte till särskilt många chanser, så skapade de inte heller särskilt mycket framåt. Stundtals blev måldrottningen Hayley Dowd lite för isolerad då hennes lekkamrater där uppe, Elin Ellman och Katrina Guillou tvingades ta ett stort ansvar defensivt och således inte hann upp vid varje anfall.
Av den anledningen fanns det ändå mer att önska av Morön inför den andra akten.
Vart fanns den där charmiga offensiven och modiga pressen?
Vi som hade tagit oss till ett augusti-kylslaget Skogsvallen fick i den andra halvleken svaret.
Någonstans där i tränare Asplunds kortbyxor.
För medan andra stod och huttrade med överdragsbyxor och filt, stod Fredrik Asplund i shorts och det i mångt och mycket personifierade Moröns mod i upptakten av den andra halvleken.
Morön kom ut med energi, fart och det där presspelet som saknades under första 45.
Vad det resulterade i?
I ett kyligt, på alla sätt och vis, 1–1-mål signerat kraftpaketet Carly Wickenheiser.
Morön hade god koll på tillställningen tills det återstod drygt 20 minuter, då började tröttheten inta samtidigt som gästerna började spela allt rakare och än mer på chans.
Men Morön vägrade ge sig, de försvarade sitt eget straffområde med näbbar och klor och gav sig fasiken på att inte släppa in något till mål. Och om bara Hayley Dowd hade visat lika mycket kyla som termometern när hon fick sitt läge på tilläggstid hade Morön kunnat få fira igång hösten på ett alldeles ypperligt sätt.
Nu blev det trots allt ändå en ganska bra höstpremiär och någonstans är det ändå värmande att det lönar sig att vara modig – både i kortbyxor och med högt presspel.