Helena Törnelius sprang Vasaloppet. Även kallad “Ultravasan”, här gör hon tummen upp i Evertsberg trots smärta efter skadan hon fick i juni 2021.
Helena Törnelius kände sig avundsjuk. Hennes kompisar var ju så snabba och duktiga på att åka skidor. Helena ville också bli så bra på att åka skidor. Men förutsättningar i det Uppland hon växte upp i var inte det bästa för att åka längdskidor.
Nu, flera decennier efter att Helena känt sig avundsjuk på sina barndomskompisar är det kanske omvända roller. Att det är hennes kompisar från barndomen som är avundsjuk på Törnelius och hennes prestationer. För i dagarna genomförde Törnelius, som bor i Klutmark, sin femte Vasaloppstrippel.
Men vägen till den femte var lång. För i juni 2021 hamnade Klutmarksbon under hennes 450 kilo tunga travhäst.
– Man kan säga att hästen snubblade och gjorde en kullerbytta vilket innebar att jag hamnade under hästen, säger Törnelius.
Efter elva dagar på sjukhus fick extremsportaren komma hem. Hon hade brutit flera ben i bäckenet och beordrades att vila.
– Det man inte tänker på som frisk är att vanliga vardagsgrejer tar jättemycket energi. Bara att laga potatis och köttbullar var ett projekt. Det sliter enormt på en så jag hade inte så mycket val än att bara vila.
Med hjälp av en rullator började hon sakta röra på sig. 100 meters promenader avklarades, rullatorn byttes ut till kryckor men det var fortfarande en lång väg tillbaka till de milslånga träningspassen.
Vasaloppstrippeln 2022 skulle bli Törnelius femte i ordningen. Men att tjejen från Uppsala nu blivit en extremsportare var något hon inte själv såg komma. Faktum är att allting började med flytten till Skellefteå 2009.
– Man kan egentligen säga att jag flyttade till Skellefteå för att jag ville ha snö. Jag har alltid tyckt om att åka längdskidor men jag har aldrig själv utövat det. Mina kompisar höll på med skidor när jag var liten. De var så duktiga, det var inte jag. I stället ägnande jag mig åt hästar.
Med ett jobb som hon trivdes med och en natur som Skellefteå erbjöd, innebar det att drömmen om att nu kunna åka längdskidor på riktigt kunde möjliggöras.
– Till en början kan man säga att jag bara “fis-åkte”. Sen fick jag kontakt med några kompisar som bor i Medle, då började vi träna lite mer seriöst och 2015 valde vi att satsa för att genomföra “En svensk klassiker”.
“En svensk klassiker” innebär att man under ett års tid ska genomföra Vasaloppet, cykla Vätternrundan, springa Lidingöloppet och klara av Vansbrosimmningen. Det var något som Törnelius gjorde tillsammans med sina vänner, och efter att de hade ställt upp i Vasastafetten (där man löper nio mil tillsammans som ett lag) bestämde hon sig för att det här med extremsport kanske var hennes grej.
– När jag stod och väntade på min växling under Vasastaffetten snackade jag med en bekant där som sa att han skulle göra "Ultravasan", jag tänkte då: “Om han klarar av att göra Ultravasan då borde jag också klara det”.
Med en medalj efter Ultravasan. Även om själva loppet inte innebar en pallplats var Törnelius nöjd efter allt hon varit med om.
Fyra Vasaloppstripplar senare stod Helena Törnelius på startlinjen i Sälen igen för att starta det femte försöket. Då hade hon avklarat en fjorton månader lång rehablitering. Värken och smärtan gjorde sig fortfarande påmind sedan den allvarliga skadan året innan. Men tjejen som så gärna ville lära sig att åka skidor som liten hade inte tänkt ge upp.
Törnelius stakade sig igenom Vasaloppet på cirka sex timmar, Cykelvasan genomfördes och i lördags, efter nio mils löpning var Ultravasan, och därmed Helena Törnelius femte Vasaloppstrippel genomförd.
– Att jag lyckades klara det här trots det jag har varit med om, det är en seger i sig.