Simon Brännström tillsammans med pappa Anders och Kevin.
Simon Brännström är en mycket lovande dragracingförare i sin klass. Förra helgen vann 15-åringen SM-deltävlingen i Junior Dragster i Piteå.
Vad gör att det har gått så bra?
– Bilen har gått väldigt jämnt. Det är det som är grejen, att den ska gå väldigt jämna tider. Sedan handlar det om reaktionerna, och det gick bra. Lite flyt också, säger Simon med ett leende.
– Hela Sverigeeliten var på plats i Piteå, så du åkte ingen räkmacka förra helgen. Det var supertajt hela vägen, tillägger pappa Anders Brännström.
"Det var kört"
Förhoppningsvis kan Simon vara lika framgångsrik i helgen. Då är det dags för SM-deltävling på hemmaplan. Den 13–14 juli körs Goldtown Summernats i Fällfors.
– Om bilen fortsätter att gå så här bra tror jag att det kan gå ganska bra igen, säger han om målsättningen.
Bilen hamnar ofta i fokus när det gäller dragracing. Det var också så allt började för Simon. Det var kärlek vid första ögonkastet.
– Jag har själv hållit på med dragracing förr i tiden. Sedan råkade jag byta till mig en juniordragster som Simon fick se, och då var det kört, säger Anders och skrattar.
"Noll till 100 på under två sekunder"
Simon kör i klassen Junior Dragster Modified. En klass för de som är över 12 år. Hastigheterna ligger nära 137 km/h.
– De klipper iväg väldigt fort och sedan ökar de inte så mycket. Det är noll till 100 på under två sekunder om fästet är bra.
En minst sagt fartfylld sport. Och det verkar passa Simon perfekt.
Vad är det bästa med dragracing?
– Att det går snabbt. Det är kul när det blir eliminering. Även om det är lite nervöst så är det fett kul ändå. Och att få känna känslan när man vinner.
"Handlar om tusendelar"
Det går verkligen undan. Men lika mycket som det handlar om fart så är det en fråga om detaljer.
– Det handlar ofta om tusendelar, säger Anders.
– Det är svårt att tävla på så små marginaler. Men nu har vi fått bilen att gå väldigt bra. Den går väldigt väldigt bra.
Men bilen behöver en bra förare. Så hur blev Simon så duktig?
– Det gäller att komma in i rytmen. Man gör allt många gånger och så lär man sig. Det är träning.
– Det är träning, träning, träning och så lite gener, fyller Anders i med ett stort leende på läpparna.
"Det är kul när det blir eliminering. Även om det är lite nervöst så är det fett kul ändå. Och att få känna känslan när man vinner."