När Norran besöker familjen Bellemare i den nyköpta och nyrenoverade villan i området Summerlin, någon mil från klassiska "strippen" i Las Vegas, möts vi av uppdukat fika.
– Det är klassiskt franskt, säger Hannah Bellemare och pekar ner på vardagsrumsbordet där ett fat med macarons i alla dess färger står intill en presskanna med starkt kaffe.
– Det ska vara starkt, säger en leende Pierre samtidigt som han tar en grön macaron.
I famnen sitter på dagen sex veckor gamle Léandre. Hannah hämtar en ny body med texten "Norrland" och sätter den på sonen.
– Vi har fått den av kompisar. Så vi måste passa på att visa upp den, säger hon med ett leende.
Pierre lyfter upp Léandre och ger honom en puss. Det syns tydligt att han njuter av att ha blivit pappa.
– Jag har alltid sagt till min fru att när hon är beredd, när det passar i hennes karriär, då ska vi börja. Och bitarna har ramlat ihop perfekt då vi trivs hur bra som helst här i Vegas, säger Pierre och fortsätter:
– Jag har inte heller varit en person som gnäller över att man inte får sova nog mycket. Alla vet om att man inte får sova lika mycket efter att man fått barn, och det är helt okej. Jag ser positivt på det istället. Sover jag fyra timmar är det bättre än att bara sova tre timmar.
Äger två hus
Pierre och Hannah träffades under hans sista säsong i Leksand (2008/09) och gifte sig senare 2016. Paret har också kvar sitt hus i Skellefteå som de bor i varje sommar.
– Eftersom vi hade en liten tvåa när jag spelade i Philadelphia så ville vi skaffat ett hus här i Vegas. För i "Philly" längtade vi ofta hem till huset i Skellefteå. Så nu var det dags att ha ett riktigt hem, särskilt då Léandre ska växa upp här.
Men hem är fortfarande Skellefteå.
– Vi älskar Skellefteå. Det är där vi vill bo, säger Pierre med ett leende.
Men när Skellefteå blir ett permanent boende igen återstår att se. Just nu brinner fransmannens NHL-karriär för fullt då han har en viktig roll i NHL:s just nu hetaste lag, Vegas Golden Knights.
Kämpade hårt
Tittar man tillbaka i backspegeln är det svårt att inte imponeras över Pierres resa som hockeyspelare.
Själv minns han åren från fransk hockey, via Leksand och Skellefteå, till världens bästa liga med stor glädje.
– När jag kom till Leksand 2006 fick jag kämpa för att ens ta en plats. Jag var där totalt tre säsonger, vilket var ovanligt för spelare på den tiden i Leksand, och de två första tjänade jag mindre än vad jag hade när jag spelade i Frankrike.
Den tredje och sista säsongen i Dalarna var Pierres stora lyft. 31 mål och 49 poäng på 41 matcher ledde till att klubbar i SHL på allvar fick upp ögonen för honom.
Tuff start i AIK
Valet av SHL-klubb föll på Skellefteå AIK då Pierre gillade det klubben stod för och sättet man spelade på. Första säsongen i AIK var nyttig för Pierre. Däremot var det inte ett år med någon dans på rosor.
– Då var det tillbaka i fjärdekedjan igen, och ibland på läktaren. Det var tufft eftersom jag hade en bra säsong i Leksand innan det. Samtidigt var jag medveten att det kunde bli så och jobbade stenhårt varje dag för att ta en plats.
Pierre har en syster som tävlat i gymnastik i OS. Han har således lärt sig att man behöver jobba och träna hårt för att nå framgång.
– Därför var jag i gymmet några timmar efter varje träning. Men jag minns att AIK och Lasse Johansson (GM) trodde att jag var stressad då jag hela tiden tränade extra. Men jag sa att jag inte alls var stressad. Jag tyckte bara att om min syster kunde träna sju timmar per dag så kunde jag väl träna fyra, säger Pierre.
Nära Löven
Det var till och med så att han där och då var nära spel i värsta rivalen, Björklöven.
– AIK ville låna ut mig dit, men det ville jag inte själv. Jag var tydlig med att jag inte alls mådde dåligt över situationen utan att jag istället skulle göra allt för att slå mig in i laget.
Istället för en utflykt till Umeå blev Pierre kvar i AIK. Vad som hände därefter är fin historia.
Tvåvägsspelare
Totalt blev det fem raka säsonger i klubben där han fick avsluta med dubbla SM-guld. Säsongen innan NHL-drömmen slog in noterades Pierre för 20 mål i grundserien och 14 poäng på lika många matcher i slutspelet. Han var då rankad som en av SHL:s mest kompletta centrar.
– Det var en fantastisk tid i ett fantastik lag med grymma spelare och ledare. Jag saknar verkligen Skellefteå AIK samtidigt som jag är så himla glad och tacksamma att idag får spela i NHL och i Vegas.
Älskar värmen
Hannah lägger Léandre i knäet då det är dags för lite välling ur en flaska. När samtalet kommer in på just Vegas så är hon inte sen med att flika in:
– Det är så fantastiskt här. Det är så himla härligt klimat.
– Hannah har alltid sagt: ”Kan du inte spela någonstans där det är varmt”. Nu har hon fått som hon alltid velat, fyller Pierre på med samtidigt som de båda skrattar gott.
I soffan sitter även Pierres mamma, Frédérique Gallois-Bellemare, som är på besök i några veckor.
– Jättekul att mamma är här. Det är första gången hon träffar Léandre och det var även jättelänge sedan hon träffade Hannah, säger Pierre.
Hon är också positivt överraskad av Las Vegas som stad. Däremot är hon inte så imponerad av den betydligt mindre kopian av Eiffeltornet som finns på strippen.
– Det finns bara ett som är på riktigt och det står i Paris. Och det är fantastiskt att besök, säger Frédérique.
Valde AIK-duon
På tal om Las Vegas så har det även hockeymässigt blivit perfekt för Pierre, som efter tre säsonger i Philadelphia Flyers fick flytta till öknen i Nevanda.
– Jag trivdes bra i Flyers också och klubben gillade mig. Men de valde trots allt inte att skydda mig i draften och då valde Vegas mig. Och det har varit bra hela vägen.
Även gamle lagkompisen från AIK, Oscar Lindberg, blev vald.
– Vi stod faktiskt i entrén på Skellefteå Kraft Arena när våra mobiler ringde samtidigt. Jag gick åt ett håll och pratade och Oscar åt det andra. När vi kom tillbaka så tittade vi på varandra och nickade. Vi hade då exakt samtidigt fått beskedet att vi skulle till Vegas. Det var häftigt, säger Pierre och ler.
Hög status
I Golden Knights har 32-åringen fått en ännu större roll än i Philadelphia då speltiden ökat. För oss i Sverige är det kanske svårt att förstå Bellemares status i NHL. Men sanningen är den att han är oerhört uppskattad både för den spelare och den personen han är.
– Det har gått otroligt bra. Jag har förstått min roll och hur jag behöver spela för att vara en nyttig spelare. Jag förstod också att jag skulle behöva ändra mitt spel lite jämfört med i Skellefteå. Men detta är ju den bästa ligan i världen och då måste man göra exakt det laget behöver.
Bellemares status är så pass hög att han får åka utan hjälm på uppvärmningarna, vilket är en form av grej i NHL och något som långt ifrån alla "får". Han är dessutom assisterande lagkapten.
– Förut tänkte jag att det var lite divigt att åka omkring utan hjälm. Men när man är här förstår man att det är coolt. Det är något man vill ta chansen att göra. Visst, någon kan ju skjuta i ribban så man får pucken i huvudet, men den risken kan jag ta. Jag är i NHL nu och då vill jag passa på att njuta och uppleva allt jag kan, säger Pierre, som jämför Golden Knights med Skellefteå AIK:
– När vi blev valda fick vi veta att de hade valt just oss på grund av den person och karaktär vi var. Man ville verkligen bygga ett lag, precis som i Skellefteå. Och det är en av nycklarna till framgången.
Ja, Golden Knights ligger i toppen av NHL och har i princip slagit alla rekord en nykomling kan göra – med en fransman som lever sin dröm.
"Se bara på mig"
– Det jag lärt mig och brukar säga till unga spelare är att det lönar sig att kämpa hårt för att nå sin dröm. Se bara på mig, jag var 29 år när jag nådde NHL. Jag ångrar inte heller hur min resa sett ut.
Och resan är på långa vägar inte slut. För med tanke på Pierres fysik, enorma vilja och framförallt hans glädje till livet och hockeyn finns det stora möjligheter att han blir kvar i NHL flera år framöver.
– Jag vill spela här så länge jag får. Jag menar, det är ju världens bästa liga. Inget ont om Skellefteå eller SHL.
– Sen så uppskattar jag att fansen i Skellefteå säger att de vill att jag ska komma tillbaka. Det gör jag också gärna, men det blir i så fall när NHL är slut för min del. Sen vet man ju aldrig om fansen vill ha tillbaka en gammal gubbe då, avslutar en leende Pierre-Édouard Bellemare.