Foto: Peter Wikberg.
Han var länge tveksam att flytta till Kåge. Det låg ju på fel sida stan, och inte alls nära Renbergsvattnet och byarna runtom där han känner sig hemma. Trots det ser David Olofsson ut att stormtrivas på gräsmattan bakom det nyinköpta röda huset med vita knutar.
– Jag hade aldrig varit i Kåge förutom när jag spelat fotboll eller hockey mot Kaif, så jag sa aldrig, inte en chans. Men efter en övertalningsprocess så blev det så ändå, och jag trivs jättebra, säger David Olofsson.
En 28-åring från stan som gjort tolv säsonger i Renbergsvattnet, fem av dessa som tränare. Lägg till att han bakat bullar till matcherna, klippt gräset på hemmaplanen Sömmermyra och med god stämning byggt ett byalag där spelarbrist är ett minne blott. Ordet eldsjäl är lätt att ta till.
Hockeyn var annars den stora sporten under uppväxten och han spelade inte organiserad fotboll förrän i tolvårsåldern. Som sextonåring kom han till ett topplag i femman med namn som Janne Hallberg och "Jorre" Edholm.
– Sen kom de tuffa åren då det var många som slutade. Jag hade en del polare som inte spelade någonstans, så jag slog några samtal och hittade en del lik.
Tränarrollen tog han när ingen annan fanns. Först som spelande tränare. När sedan fötterna inte höll för spel längre så blev han bara tränare, då var han 23.
– Jag trodde aldrig jag skulle driva laget själv. Eller själv, om än det är mitt namn som nämns när man pratar om Renbergs så är jag inte ensam.
Pappa Lars-Olov var med och startade klubben och finns fortfarande med. Martin och Stig Lindström är två andra som gör ett stort jobb bakom kulisserna för att Renbergs ska leva vidare.
– Martin har varit med och drivit klubben i 40 år. Mina tolv år verkar ju rätt små i jämförelse.
Medan andra klubbar får lägga ner på grund av spelarbrist finns de problemen inte alls i Renbergs.
– Jag har ju spelat i en del lag, men kompiskänslan vi har i Renbergs har jag aldrig upplevt någon annanstans. Vi umgås mycket utanför planen och har roligt tillsammans.. Det är en skön stämning i hela föreningen och stämningen lockar nog mer än fotbollen. Jag tror det är svårt att sluta i Renbergs faktiskt. För mig är det viktigaste att klubben lever vidare.
Förutom David och hans bror Niklas är Thomas Andersson och Anton Wiklund de i laget som har kopplingar till Renbergsvattnet. Thomas pappa Kalle var dessutom klubbens första målskytt.
– Sen är det en i laget som har köpt stuga där, men det räknas inte.
Nu längtar han efter hemmapremiär på Sömmermyra som lades om förra hösten.
– Det är ju det som är charmen med gärdsgårdsfotbollen, att man får åka ut i byarna och köpa äckligt kaffe och kall korv. Gå på Norrvalla och se Renbergs möta Mjövallen, hur ball är det? Då sätter du dig hellre i bilen och åker till Renbergs och äter en äcklig bulle jag har bakat.
För mig är det viktigaste att klubben lever vidare
TRÄNARE. David Olofsson håller ihop Renbergsvattnets A-lag som tränare och lite allt i allo. Men helst vill han göra comeback som spelare, om bara kroppen håller. Foto: Peter Wikberg.