Elin Johansson fick en förlust med sig från VM-comebacken i England.
Förlust med 12-2 (1–0 7–2, 4–0) blev facit för Elin Johansson i England.
Den yngre och lägre rankade mexikanskan Victoria Tamez blev en för svår motståndare.
Det har gått ett år sedan Johansson tävlade senast då hon nyligen blivit mamma, och att få gå ut på ett stort mästerskap igen var något hon längtat efter.
– Jag hade en bra känsla inför matchen, fast det kittlades så klart lite extra i magen, men det var härliga fjärilar.
Hur var kändes matchen overall? Tung eller?
– Så här några timmar senare är jag fantastiskt glad över att vara tillbaka på mattan efter ett år av saknad. Jag får ta dagen för vad den är. Det är min första match sen jag födde min son, vilket jag gjorde för tre månader sedan och vad som definierar mig är jobbet jag gjort på vägen hit. Alla som känner mig vet dock att jag är en tävlingsmänniska, så det är klart att jag hellre hade vunnit. Det vill jag alltid.
Din motståndare Tamez är ännu utanför absoluta världstoppen, inte nått upp till topp 25 än, kändes hon svår att möta?
– Jag skulle vilja säga att de allra flesta spelarna på ett VM är svåra motståndare. Hon var bra men absolut inte super speciell.
Förlust med 12–2 måste kännas surt för en comeback? Vad väntar nu?
– Ingen jag känner tycker om att förlora. Klart det kan kännas lite surt i stunden. Men siffrorna på poängtavlan är det sista jag väljer att fokusera på efter vad jag gått igenom senaste året. Självklart hade det varit en dröm som gått i uppfyllelse om jag hade skrällt och plockat en VM-medalj. Men för fyra månader sedan sa jag att jag räknade med att vara tillbaka till höst och att få tävla VM var en vinst för mig.
Efter VM ska Johansson tillbaka in i träning där en plan ska läggas upp för henne under sommaren och hösten. Det långsiktiga målet om att kvala in till OS är henne nästa fokus.
– Men först ska jag njuta av Manchester tillsammans med min mamma, min syster och min underbart fina son, säger Johansson.