Jimmie Ericsson var en av de spelare som gav, och fick, mest stryk under matchen mot Ryssland, som slutade med en 1–4-förlust för svenskarna.
Allt som oftast återfanns Ericsson framför motståndarnas mål och irriterade ryssarna.
– Det är precis som det ska vara, säger han och ler.
Ryssarna tycktes bli mäkta irriterad på dig?
– Ja, jag fick med mig några utvisningar under matchen.
Ericsson trivs som fisken i vattnet när han får vara den är besvärlig att tas med.
– Som vanligt så känns det bra. Det är roligt. Det handlar lite om att ge och ta.
Ryssarna är ett motstånd som han trivs extra bra med.
– Det är skojigt att spela mot dem. De är riktigt skickliga. De har till exempel nummer 47 (Alexander Radulov), som är väldigt bra, men som också har ett jäkla temperament. Det är kul att köra lite extra mot honom. Även deras kapten, femman (Ilya Nikulin) gav en del.
En som såg ut att snacka med var och varannan svensk ute på isen, det var just Radulov.
– Men jag pratade faktiskt inte med honom. Jag snackade med kaptenen. Eller snackade, han snackade engelska som jag inte riktigt förstod. Det låter sådär. Men så är det kanske också för dem när jag snackar engelska, säger Ericsson och garvar.
Den som har sett Ericsson spela flertalet slutspel och riktigt avgörande matcher vet att det är så här som han brukar spela då. Slutspels-Jimmie har börjat komma fram.
– Det börjar närma sig. Det gäller att toppa formen till slutspelet.
Ericsson fick också, kanske tack vare sin spelstil, en hel del speltid. Han återfanns på isen i såväl box- som powerplay, vilken kom att förekomma ofta under matchen.
– Klart att jag trivs med att spela så mycket.
